Om man inte kunde något alls om kryssningsbranschen i allmänhet, eller om Viking Line i synnerhet, skulle man kanske kunna tro att Viking Line bara har två fartyg; deras nyaste Viking Grace och nöjesskutan Cinderella. Eftersom det är dem som syns utåt, i reklamen. Man kanske också skulle kunna tro att de bara satsar på just dessa två och att det på de övriga fartygen bara sitter lastbilschaffisar och pensionärer som äter förinplastade smörgåsar.
Sanningen är att Viking Line har hela sju fartyg som totalt tar över 6 miljoner människor ombord varje år. Igår var jag både på deras nyaste Viking Grace, och ett av de äldre – Amorella. Båda har sina tjusningar (Grace är ju så läcker så man dånar men henne ska jag avhandla i ett eget inlägg) men mitt hjärta började också klappa lite extra för den värme och omsorg jag mötte ombord på Amorella. Jag blev glad av att se det som jag sett förut på äldre fartyg utomlands; är man inte nyast, störst, bäst eller vackrast får man erbjuda något annat – som kvalitet och bra service. Barnfaciliteterna som vi testade grundligt får högsta betyg. Jag ska berätta mer om det i ett separat inlägg. Det jag särskilt ville framhålla nu var deras läckra tapas & wine-bar.
Jag förstod att det fanns en matambition redan när jag gick ombord eftersom chefskocken ombord, Harry Iman, stod vid ingången och hälsade på alla passagerare. När jag senare passerade deras Tapas & Wine-bar, ett koncept som jag tror finns på alla Viking Lines fartyg, bestämde jag mig snabbt för att byta den inbokade buffén mot test av ett par tapas istället. De såg suveräna ut!
Första gången jag testade Vikings tapas var på Cinderella, ett riktigt bra matminne. Gåslever på den ena tallriken och löjrom på den andra – båda fantastiska. Deras tapas kostar 40 kr styck, eller 70 kr för två – löjligt billigt alltså. Fast, när jag var ombord häromdagen såg de lite tråkiga ut. De kanske fortfarande smakade fantastiskt men förutom en med oxfilé var det ingen som lockade. Ögat måste också få sitt. Det var därför som jag studsade till inför den fräscha tapas-disken på Amorella; färgglatt, generösa portioner, hygienisk förvaring. Det såg så läckert ut! OCH – priserna var ÄNNU lägre! En för 35 kr, tre för 79 kr! Klart jag måste testa!
När vi blev hungriga senare gick vi alltså till tapasbaren. Isac ville bara ha fetaost, bröd och cocktailtomater (vilket vi kunde välja från deras salladsbuffé) medan jag gick lös på en tapas-trio bestående av skagentoast med rom på toppen, marinerad scampi samt en köttvariant med färskpotatis, soltorkade tomater och oliver. Ren och skär amore!
Vi prövade det också- gott! Och jag håller med om den slitna charmen på Amorella. Väldigt bra service fick vi också, och lyssnade på riktigt röjigt liveband som E uppskattade! 777 hette de.
Vilken toppenfeedback du ger Selma! Roligt att höra att mina intryck stämde överens med dina 🙂 Bara man är inställd på vad man får och vad som är vad (och är smart nog att se fördelar/guldkorn) så kan båda fartygsupplevelserna bli jättebra!