Efter min julbordskryssning med Cinderella tog jag min väska och drog den bort till Birka Cruises terminal och checkade in på nästa fartyg! 🙂 Jag kom på att det ju är jättesmidigt att göra så när fartygens kajplatser ligger nära varandra och deras ankomst- och avgångstider dessutom matchar perfekt! Cinderella kommer in till Stockholm kl 15.15 och Birka avgår kl 17.00.
Birkas vinterland
Efter att jag checkat in i min fina Seafront Lyx-hytt styrde jag direkt stegen mot Sjösalen, Birkas bufférestaurang, där julbordet serveras. Precis som på Viking Cinderella fick jag smita in för en privat visning och fotosession innan dörrarna öppnade vilket är något jag uppskattar mycket.
Kökschef Glenn Högback mötte mig och öppnade de specialdekorerade dörrarna med en effektfull gest till deras vintervärld, för sedan förra året satsar de inte bara på maten till jul utan skapar även en hel vintervärld med magisk sagokänsla för sina gäster! (För dig som missat detta, läs mer om förra årets premiär av Vintersmak här).
Sjösalen förvandlas från 20 november fram till deras Santa Cruise, till ett vintergnistrande Narnia, en sagovärld där man i år leds genom en frostig granskog, över en bro och vad som liknar en ”sjö” som frusit till is. Ett blålysande isslott har fått ta plats där det förra året stod ett tvåmeter högt pepparkakshus och i taket hänger snöstjärnor, girlanger och inte minst massor av ljusslingor med hundratals små ledlampor som ger hela Sjösalen ett vintervitt, kallt sken.
Imponerande teamwork
Reagera inte negativt nu på ”kallt sken” för det är krispigt och vackert och framförallt väl sammanhållet; från de påkostade servetterna med vintermotiv till ”skärgårdsbodarna” som nu fått bli ”pepparkakshus” och så vintermotiven på väggarna.
Även i år finns underhållande figurer i vintervärlden; isprinsessan åker hoverboard (vilket man dock inte ser under kjolen utan hon tycks flyta fram på magiskt vis), trollkarlen dyker ibland upp på styltor (vilket inte heller syns under hans två meters brallor) och så har vi den alvliknande nissen som gör spex och jonglerar!
En sak som kanske inte hör hit men som jag ändå måste påpeka är hur Birka som företag verkar ha riktigt fin sammanhållning och både lust och stolthet att skapa mervärden för sina gäster. De hyr inte in något stort konceptföretag utan jobbar själva fram såväl idéer som genomför allt; sitter på kvällarna och trär julkulor, bygger upp granar och broar med björkstammar och träskyltar, bygger godisrum och jag vet inte allt! Det är imponerande!
Hemlagad känsla och julidyll
Stoltheten är inte att ta miste på hos någon i personalen, inte minst kökschefen Glenn går och myser bland sina grytor när han visar, rör lite här, duttar lite där. Det är hans bebisar alla de där rätterna, det märks…kanske just därför, för att jag vet hur mycket de vill, och hur måna de är om att allt ska bli så rätt och bra som möjligt, klev jag också ombord med en stor lust och ambition att i år höja deras matbetyg från förra året. Jag ville verkligen göra det, och såg fram emot att få göra det!
Förra året fanns mycket gott men vissa smaker svajjade lite, därför hoppades jag SÅ på att få uppleva att allt satt som en smäck i år! Precis som förra året fick jag också veta att man försökt ”tajta till” antalet rätter, ta bort sådant man märker inte går åt och fokusera på favoriter och några nyheter, inte minst vegetariskt och veganskt som ju är den stora trenden nu.
Maten är väldigt trevligt upplagd och presenterad i trälådor, järngrytor, på skifferplattor med mera. Det känns lantligt och mysigt och lusten att hugga in väcktes definitivt. Jag började så klart med sillen. Här upplevde jag heller inga köer som jag hade gjort på Cinderella – men om det berodde på olika bokningsgrad eller väl planerad buffé vet jag inte.
Varm sill, rå potatis
Jag minns förr om åren då Birka hade en hel eka med sillsorter – var det 12? 13 stycken? Men, många åkte bara in och ut ur köket berättade Glenn, och sådant matsvinn känns ju definitivt onödigt. Nu finns 6 sorter och jag provade inte alla men ett par.
Första tuggan gjorde mig dock stel. Var sillen varm? Ja, inte varm som i VARM men inte kall i alla fall, mer ljummen…aj aj aj, detta var inte bra. Jag insåg direkt varför och meddelade köket. Att ha sillen i höga burkar gör ju att bara det understa lagret kommer i kontakt med kylaggregatet undertill. Hm. Jag ville inte ha mer av sillen (även om jag hunnit konstatera att Birkas julsill var bra) utan gick på nästa tur…
Laxen smakade bra, som den alltid gör hos Birka, hur var det med deras Janssons frestelse då? Förra året hade jag påpekat att den var både för salt och för hård (potatisen hade nästan rå känsla) och det hade den tyvärr i år också. Åhhh neeeej, jag kände hur hela jag bara säckade ihop – hur skulle jag nu kunna ge dem toppbetyg när de ställer fram en Janssons frestelse som inte är klar på långa vägar?!
Återigen rapporterade jag till köket – gör ni fler omgångar, låt dem stå inne längre! En dam bredvid mig i bufféträngseln (jo nu hade folk strömmat till) hörde mig och höll med; Janssons frestelsen var på tok för hård.
Kryddningar, texturer och julsmaker
Resten var gott och det vara bara mitt perfektionsjagande jag som hade en del tankar om förbättringar; julskinkan gillade jag verkligen särskilt med deras senap till, även morotslådan föll mig i smaken, söt och fin med bra textur dock kanske något salt.
Köttbullarna görs efter deras eget recept och så rullar de smeten och steker dem ombord. De är jättebra, fin kryddning vilket även gäller för de mustiga revbensspjällen som jag ändå skulle vilja ha en extra spännande smakbrytning på med något juligt…och – varning – de måste passas bättre så de inte blir så torra som de var nu.
Av det veganska testade jag en grönkålssallad, saffranskryddad fänkålssallad och den ”veganska skinkan” som är ugnsbakad rotselleri. De två första är helt okej, varken något fel med dem men inget jag tog om av heller. Rotsellerin däremot var fantastiskt bra, jättegod! Den ser inte så rolig ut och rotselleri – hur kul låter det – MEN ta av den för guds skull, och glöm inte såsen till – det är supergott ihop!
Från desserter till godisrum
Dessertbordet hade genomgått en omvandling; inga mandelmusslor, ingen pepparkakstiramisu (som ju nästan varit Birkas signum juletid), däremot fanns struvor och ris à la malta samt Birkas dundergoda ostkaka som jag nästan motvilligt erkänner (fast jag inte vet varför!) är min favorit hos dem!
Den veganska banankakan är ny och får godkänt, nya är också kanel- och kardemummarutorna som var riktigt goda, dem ska ni ha kvar Birka. Princesstårtan i form av en kotte som även Silja Line brukar ha på sitt dessertbord (i år hade i alla fall Galaxy även samma polkagrispannacotta som Birka har…ja alla verkar mer eller mindre ha samma leverantörer till jul på dessa prefab-rätter, hahaha!).
Godisrummet är ni i alla fall unika med – än så länge – Birka, där är det ingen som slår er. Någon gäst hade visst lyckats missa det för att det ligger lite avsides bakom ena sidan av buffén. Här är det som att träda in i en gammaldags gottebutik med burkar och trälådor, tomtar och fat. Polkaville var borta men det gör inget, det är fortfarande jättefint med pynt och det lilla tåget som tuffar fram under den ena julgranen.
Nyckeln till att vinna julkampen
Någon hade lämnat en elak kommentar på min instagram, inte till mig men till Birka om att de förra året ”glömt kvar juldekorationerna på kaj”. Var det ett tråkigt skämt? Jag vet inte vad de menar när Birka är det rederi som har mest och bäst julpynt av alla och verkligen anstränger sig sömnlösa för att skapa denna stämningsfulla vintervärld även i år.
Jag är övertygad om att köket anstränger sig precis lika mycket, men kanske är de lite för splittrade mellan att bygga godisrum och att laga julmat, jag vet inte. Potentialen finns att göra det jag hade hoppats; laga mat där varje smak sitter som en smäck! Det behövs inte fler eller andra rätter, men de som finns ska vara saftiga (inte torra) och mjuka (inte hårda) och varma när de ska vara det och kalla när de ska vara det.
Uttrycket ”nära skjuter ingen hare” fick därför inspirera till detta blogginläggs rubrik; för ni är nära Birka men även om ni är bäst på juligheterna kring julbordet så blir det ingen skjuten hare i år när det gäller smakerna. Får ni däremot till dem Birka, så har ni många ”farliga och bra vapen” inför julkampen nästa år!
En julbordskryssning med dryck kostar hos Birka från 515 kronor för del i dubbelhytt samt julunderhållning. Mer om underhållningen och annat i kommande inlägg.