Jag hade tänkt komma iväg till Åbo långt tidigare i somras men mycket kom emellan. När jag såg att det skulle stänga nu i söndags fick vi bråttom. Det var alltså i sista rycket vi fick träffa och säga hej då för säsongen till Mumin, Snorkfröken, Snusmumriken, Lilla My och alla de andra som bor i Muminvärlden på den lilla ön i Nådendal!
Parken är trivsam och mysig. Allt känns gulligt och genuint. Redan när vi passerat entrén stod en liten teaterråtta och sopade. Hon informerade oss om nästa föreställning på svenska (tyvärr hann vi inte dit, det var så mycket annat som vi skulle runt till och leka med).
Barnen lös av glädje och ville springa in överallt där man kunde leka med saker och upptäcka Mumintrollens värld, och det fick de så klart! Mumintrollens hus blev första stopp och där hade det förändrats en del sedan senast (vi var där för två år sedan, sommaren 2014 vilket ni kan läsa om här).
På entréplanet kunde man slå sig ned vid ett fikadukat bord där det stod tårta och kakor av olika slag (låtsas förstås) och där satt vi och låtsas-fikade ett tag innan vi begav oss vidare upp i huset till alla våningar. Vår son Isac var precis som sist fascinerad över Muminpappans skrivmaskin som han skriver sina memoarer på 🙂 .
Väl ute igen pågick en föreställning i huset mittemot men på finska så vi tumlade vidare till sagostigen som jag tycker mycket om. Dels slingrar sig den brädlagda stigen (vilket gjorde att vi också kunde dra barnvagnen på den) i naturlig skogsmiljö vilket är fint, dels står små skyltar här och där som förklarar vad man kan göra och se. Man passerar en förtrollad labyrint, häxans hus, hattifnattarnas hålor, Morran, trädstammar som man kan ropa in i så att det ekar och mycket mer!
En annan stig är den där man kan gå barfota på olika material, den hade sonen pratat om redan innan. På hemsidan står att den är en nyhet men den fanns redan då vi var där sist, dessutom måste vi missat den stora för vi hittade bara en pytteliten del som gjorde sonen lite besviken…
Annat som var förändrat var att vi inte såg dronten Edvard i vattnet som sist, kanske berodde det på den starka vinden som närmade sig storm…vi undvek att vara nära vattnet då det kändes som att vi höll på att blåsa bort men vi var i alla fall en stund vid Muminpappans båt där barnen lekte och åkte kana med Too-Ticki!
Nyheter denna säsong var att Hemulens hus och Muminhuset renoverats, och att Mumintrollet fått ett eget hus. Vad jag älskar med Muminvärlden är att figurerna dyker upp både här och där och gärna delar ut kramar både till barn och vuxna och att det hela är ute i naturen och inte känns så anlagt plus att det är spännande att kika in i alla miljöer där det står små saker att kika på som förstärker känslan av att man faktiskt är hemma hos Muminfamiljen 🙂 .
Det enda som får tumme ner var maten. Vi beställde pasta bolognese och den var riktigt dålig. Det är inte jättesvårt att koka pasta som smakar bra eller att göra en sås som alla kan gilla. Här smakade pasta som om den kokats i för lite och för dåligt saltat vatten plus att såsen hade för lite köttfärs, för stora bitar lök och var förvånansvärt stark för att serveras på en familjepark.
Jag var superhungrig men kunde inte förmå mig att äta upp, så illa tyckte jag om den. Nästa gång (jodå, jag vill tillbaka så länge barnen inte tröttnar, det är så himla mysigt att vara i Muminvärlden!) ska jag nog kosta på mig buffén även om den är dubbelt så dyr (över 15 euro mot pastans 8,90 euro).
En detalj som får tumme upp var att det skötrum vi nyttjade var utrustat med Muminblöjor! Bra service och fina var de också :-).
Vi var kvar till stängning, jag tror faktiskt vi var de allra sista att gå ut :-). På vägen därifrån var barnen saliga över dagen och det enda de ”bråkade” om var vem som kunde ge Muminvärlden högst betyg; jag ger den ”5 stjärnor av 5” deklarerade Isac, 6 år medan jämngamla Sophie klämde i med 100 stjärnor!
Vill ni ta er dit själva för att bedöma så brukar parken öppna första helgen i juni och även ha öppet någon vecka på vintern. Men lugn, jag kommer att påminna er i vår när jag vet att det är dags igen :-).
