Dag tre på vår så kallad ”långkryssning” med Birka (fyra dagar är långt för att vara med Birka Cruises som annars bara gör 21-timmars turer till havs) la vi till på ön Rügen.
Ön är Tysklands största och här bor det cirka 70 000 personer som kan njuta av kilometerlånga sandstränder och generöst med soltimmar, Rügen ska vara en av Tyskland soligaste platser. Till öns historia hör även tvåhundra år av svenskt styre under stormaktstiden.
Här ligger också landets minsta nationalpark Jasmund, höga kalkstensklippor och en Unesco-skyddad bokskog med unika växter och djur. Havtorn växer också vilt på Rügen och därför kan man i butikerna hitta allt från marmelader till likörer baserade på bären här.
Det jag mest såg fram emot att uppleva var dock lite klassiskt badortsliv. Rügen är nämligen känt för sina badorter med trävillor, långa pirer och strandpromenader, varav Binz är en.
Badorten Binz
En riktigt bra grej när vi kom av fartyget var att Birka ställde upp med gratisbussar som tog oss från Mukran port där fartyget låg in till badorten Binz. Den lilla turen tog cirka 20 minuter och väl framme väntade en charmig liten stad med butiker, fina hus – och en helt fantastisk strand!
Vi styrde genast våra steg mot havet. Efter ett par butiksstopp nådde vi snart Binz strandpromenad, och fick se stranden. Nu var inte vädret det allra nådigaste, vi fick visserligen sol senare på dagen men det var inte särskilt varmt i luften och ganska så blåsigt.
Det stoppade dock inte barnen, våra killar på 3 och 9 år, som innan vi hunnit säga ”stopp, ni har inga badkläder” hade hunnit ända ner till vattenbrynet för att börja gräva. 😉
Dagens mål: sitta och njuta i en strandkorg
Vi höll oss i princip hela dagen nere på stranden och bara njöt av den mysiga atmosfären bland de färgglada strandkorgarna. Successivt blev det varmare, solen tittade fram och den vita sanden imponerade med sin finkornighet. Jag lyckades därmed också med mitt ”mission” för dagen, att få sitta i en av de där strandkorgarna och ha det bra!
I slutet av huvudgatan ligger en öppen plats som leder ut på den över 500 meter långa piren. På höger sida går det också en ramp ner mot stranden och där hittade vi en strandbar med de klassiska korgarna som man fick nyttja då man handlat något från baren.
Här åt vi vår lunch! Varsin bratwurst i bröd och en öl till, så enkelt och så gott! Medan vi slappade och njöt av sol och havsluft lekte barnen på stranden, och även en del i vågorna (tyvärr…vi hade ju inga badkläder med oss som sagt…).
Strandkrav: inlöst ”kurkort”
När det var dags för toabesök fick vi oss dock en överraskning. Den snorkiga damen i infon ovanför stranden upplyste oss något bryskt om att man måste lösa in ett kurkort. Priset var 2 euro och krävdes om man ville nyttja toaletten, ja faktiskt för att ens få vara på stranden!
Det hade vi ju inte haft någon aning om och alltså vad vi förstod i efterhand, vistats där ”olagligt”? Jag vet inte om vi kunde fått böter men enligt den tyska damen kunde vi ju ”alltid chansa” men kort skulle man egentligen ha.
Sedan visade det sig att kortet bara kostade för vuxna, inte för barn. Ett kort, toabesök och två väldigt sandiga och blöta barn senare började vi dra oss tillbaka till upphämtningsplatsen för Birkas shuttlebuss.
Fynd; av kläder och resmål
På vägen till bussen hann jag med att göra flera shoppingfynd. Dels köpte jag en snygg täckväst för halva priset (som jag senare var väldigt glad för i Visby där det blåste friskt), dels en baddräkt till vrakpris i stark turkos färg. Hoppas verkligen att jag kan få användning för den i sommar!
Till barnen fyndade vi också lite kläder som t-shirts, shorts och en fleecetröja – jättebilligt på en butik som hette Kik! Allt som allt blev det en mycket lyckad dag och vi tog sista bussen tillbaka till fartyget.
Jag skulle gärna uppleva mer av de tyska badorterna. Kanske under en spasemester med boende direkt vid stranden, behandlingar och långa strandpromenader. Och det är det som är så bra när man kryssar; men får ett smakprov av olika platser som man kanske lockas av att komma tillbaka till. Binz var definitivt ett sådant!
Det intressanta med Binz historia är att det under DDR-tiden var en badort bara för ”nomenklaturan”, dvs landets elit.
Ett par kilometer norr om Binz ligger Prora, en 2 km lång byggnad från nazitiden som aldrig färdigställdes. Finns ett intressant museum där