Att ta en tur med något av Strömmas charmiga fartyg för att äta julbord nu i december är ett perfekt sätt att få in både julmys, kryssningskänsla och god mat på kort tid. Igår tog jag en lunchtur med m/s Enköping i syfte att recensera och testa deras julbord.
Fartyget är en upplevelse i sig. M/S Enköping är byggt 1868 och är idag världens äldsta passagerarfartyg i reguljärtrafik. På nedre däck där man också kliver in, står julmaten uppdukad redan när man kommer ombord.
På övre däck finns en salong/matsal. Efter att man hängt av sig går man upp en trappa och får sitt bord och i mellanplan serveras en kopp glögg med mandel och russin – och pepparkakor för den som önskar. Det går att få glöggen både med och utan alkohol, och detta ingår.
Själva matdelen var trivsamt dukad och inredningen känns tidsenlig med medaljongtapater och pinnstolar. Jag och mitt sällskap fick ett fönsterbord och satt under en grankrans, även bordet hade en grankvist i vas. Med Stockholm som fond utanför var det en perfekt inramning till maten vi strax skulle njuta av.
Färgglatt julbord
Efter lite prat och uppdrucken glögg var det dags att beställa dryck (kostar extra) samt att sedan gå och ta för sig av första tallriken, ”salt och kallt”. Ett lagom antal sillar serverades; inlagd, skärgårds-, senaps-, ört- och currysill. Sedan fanns det någon inlagd strömming också, gubbröra och lite tillbehör som rödbetssallad med mera.
Laxsorterna var härliga och ger sådant fint färginslag till julbordet; här fanns lättrökt gravad lax samt vanlig gravlax, både väldigt goda. Ett stort fat med varmrökt lax fanns också liksom ägghalvor med lite rom på toppen och kräftskagenröra.
När det var dags för det varma fanns Janssons frestelse förstås, köttbullar, prinskorv, revbenspjäll samt en handfull olika grönsakstillbehör vilket jag tycker är trevligt då det ”lättar upp” den annars lite tunga julmaten. Här såg jag till exempel stekt broccoli, sparris, vitkål och en bönmix att välja på och så tror jag det låg pumpa i en skål också.
Salami, struvor och nötter
Den kallskurna charksidan var generös med över dussinet olika sorter, från lufttorkad serranoskinka till korvar av olika slag och massa läckra salamisorter (inklusive den personliga favoriten tryffelsalami). Självklart fanns även julskinka med olika senapssorter, och därefter en ostbricka, bröd samt kex.
När jag hade kommit såhär långt gällde det att göra de rätta söta valen för den lilla plats som fanns kvar i magen. Bland utbudet av juldesserter kan nämnas saffranspannacotta, kladdkaka, pecannötspaj, chokladmousse, struvor, en äppelkaka, chokladbräck, valnötter, fudge, körsbär i kanel och rödvin…och en massa godis.
Så, vad tyckte jag då, var det lika bra som tidigare år (förra året var jag på ett underbart julbord ombord på Strömmas fartyg Waxholm III)? Tyvärr måste jag svara nja på den frågan. Stämning och miljö var mysig och dukningen ger definitivt den där dosen av julkänsla, men det var inget som direkt lyfte och fick mig att stanna upp i ett ”wow” smakmässigt.
Illasmakande sill och avsaknad av grädde
Bland sillarna råkade jag till och med ut för ett riktigt bottennapp. Senapssillen – som annars hör till mina favoriter på julbordet – var underligt slapp i konsistensen och smakade direkt dåligt. Självklart åt jag inte upp senapssillen, men jag hann ändå bli lite orolig att jag skulle bli sjuk för det smakade väldigt fel. Det blev jag nu inte som tur var, men det gav en dålig start.
Några intryck i övrigt; köttbullarna hade hemlagad känsla (även om det kunde varit lite mer kryddade), prinskorven var god, Jansson får godkänt men inte mer, och skinkan hade något sladdrigt över sig som jag inte gillade. Pecannötspajen och kladdkakan var riktigt smarriga men här saknade jag en klick iskall, lättvispad grädde till. Något sådant hade även behövts till körsbären i kanel och rödvin samt fruktsalladen.
Det fanns en rinnig lemoncurdkräm som jag tog av till pajen men jag vet inte vad den skulle varit till egentligen. Bland godiset fanns bräck, små havrebollar och något mer som kunde varit hemgjort men mycket var färdigt godis som hällts upp i korgar.
Sammanfattande tankar
Två timmar går fort och vill man dessutom hinna prata och umgås är det lite kort om tid, ett tips är därför att satsa på någon av de lite längre turerna. Har man svårt att gå/resa sig eller trivs med att sitta still och njuta, skulle jag rekommendera någon av turerna där man antingen blir serverad vid bordet eller en tur med Waxholm III där julbordet står i samma salong som man äter i.
Min upplevelse efter att ha testat flera av Strömmas julbord på olika fartyg de senaste åren är att det kan skilja sig en hel del. Och att det skiljer sig lite för mycket med tanke på att priset är detsamma (695 kronor för lunch, 845 kronor för middag).
Självklart blir upplevelsen olika eftersom det är olika krögare som driver de olika fartygens restauranger, men från gästens perspektiv (och Strömmas) borde nivån ändå alltid vara densamma.