Kvällens middag började sådär. ”Till middag? Nääää, jag vet inte…jag älskar i och för sig skaldjur och jätteräkor känns i och för sig väldigt kryssning men nja…inte idag.”
Vi har storstädat huset i två dagar och var på upploppet. Ingen hade egentligen tid med matlagning. Sommarspring in och ut av söta små barnfötter hade bidragit med sitt i form av skräp, frånvaro av vanliga städerskan med sitt. Hon är ”on hold” på grund av pandemin. Vi vill inte släppa in någon ”icke-tillhörande-familjen” som dessutom springer hos X andra familjer. Inte än. Resultat: ostädat eller vi får städa själva. Nu efter semestern fick vi till slut bita i det sura äpplet och anta det senare.
Raggmunk med rom
Men, mat behövde vi, vad skulle stå på menyn till söndagsmiddagen? ”Kom med ett annat förslag då:” suckade min man uppgivet eftersom han var väldigt sugen på de där jätteräkorna. Jag kan också tillägga att det är han som brukar laga dem och dessutom gör det väldigt bra. Mycket vitlök, chili och koriander, mmm!
Jag tänkte. Och kom likt professor Balthazar på: raggmunk med rom! Han tände direkt. Toppen! Men du får laga flirtade jag, så tar jag städningen på nedervåningen. Halvvägs genom nedervåningens alla skrymslen och vrår insåg jag att det kunde slå illa ut på min tennisarm. Den brukar hålla mig vaken när jag ansträngt armen för mycket. Så vi bytte.
Lika bra tyckte min man som inte riktigt fick till raggmunkarna. Efter någon minuts analys ändrade jag tillvägagångssätt och satte igång. Det gick bättre. Liksom hans städning. Så – en slitsam städning samt flottig men lyckad stekning senare kunde vi med rent hem njuta av våra raggmunkar. Jag valde dock att tänka på dem mer som blinis vilket nog får bli konceptet nästa gång!
Birka cuvée
Dryck då. Jo det var ju liksom det som var poängen med detta inlägg och vad jag ville berätta. Jag hade nämligen häromdagen hittat en bortglömd piccoloflaska med Birka Cruises eget mousserande fartygsvin, Birka Cuvée, som jag lagt på kylning.
Nu stod jag och höll i den och tvekade. Min man ville hellre ha öl och jag ville inte öppna en hel flaska champagne bara till mig. Men, att öppna Birka-bubblet var kanske slösigt? En synd rentav? De finns ju inte att få tag i längre. Säkert fanns någon som skulle uppskatta den ännu mer?
Det var dags att äta så jag orkade inte fundera utan rev av metallsträngen om korken och skruvade av den. Det kändes lite andaktsfullt…tills jag tog första sippen. Åh fy…var det så här sött?! Det mindes jag inte, haha! Birkas cuvée är ju en dry sec från regionen Mosel i Tyskland vilket innebär mellan cirka 17-35 gram socker/liter…det är mycket! Vi brukar dricka champagne eller mousserande vin som har max 6 gram. Max!
Nej, det var inget lyckat val till middagen även om jag hade viss behållning av det faktum att jag drack fartygsvinet till ett fartyg som inte går i trafik längre. Och vet ni? Jag har en helflaska kvar också!
Frågan är vad jag ska göra av den. Vad tycker ni? Dricka upp själv, lotta/tävla ut den eller ”vaska” rentav?? 😉 Lämna en kommentar med förslag!