Som ni kanske redan snappat upp var vädret inte alls medgörligt när Norwegian Aqua skulle ha premiär. Jag tänkte redan tidigt; en jungfrutur på Atlanten – i mars? Hur skulle det gå?
Det gick inte så bra heller med försenad ankomst till Lissabon, fartyget låg kvar i hamn två extra dagar på grund av dåligt väder, hoppade över Rotterdam där ett stopp var inplanerat samt – vad jag sett från andras kanaler – en förlängd transatlantisk tur med en hel del kaos i Southampton.
Nåja, väder kan ju ingen råda över och fartyget klarar ju förstås detta, men det är ju ändå synd för NCL. Själv tänker jag också att de som får uppleva henne i karibisk värme nog får ett helt annat intryck än när jag sprang över pooldäck i snålblåst, duggregn och 10 grader för att nå buffén…
Jag valde att stanna ombord
I alla fall var det också därför jag dels rushade på med upplevelserna de första dagarna, dels därför jag tog det ganska lugnt de två dagar vi hade till havs innan vi nådde Southampton. En del valde till och med att kliva av i Lissabon istället eftersom man visste att det skulle bli en gungig tur.
Själv tänkte jag; nu får vi se hur jag klarar lite mer sjögång! Min erfarenhet är ”inte bra” och jag brukar skoja och säga självironiskt (eftersom jag till och med själv tycker att det är bra knäppt) att jag är kryssningsskribenten som lätt blir sjösjuk, bilsjuk, flygsjuk, ja nästan gåsjuk…
Så, liiite orolig var jag faktiskt när det började gunga där på kvällen före när vi la ut. Nu finns ingen återvändo tänkte jag, men jag hade ju mina åksjuketuggummin (nej jag är inte sponsrad men jag önskar jag var det så mycket reklam de får för att jag prisar dem) och seabands.
Jag testar nya restaurangen Sukhothai
Som tur var fungerade denna ”dubbelkur” alldeles utmärkt, och efter två tuggummin så mådde jag kanon. Jag kände ju att det gungade men var NOLL illamående, och det är ganska ovanligt måste jag säga, jag är som sagt känslig.
Enn av middagarna jag ville berätta om var den på Sukhothai, jag bara snuddade vid den i ett annat inlägg. Den här restaurangen är ny så trots vädret vinglade jag dit till mitt bokade bord eftersom jag verkligen ville prova den.
Det är ganska upplyst vilket inte kändes så supermysigt. Jag fick ett lugnt bord intill en vägg vilket inte gjorde mig något alls, tvärtom. Bredvid mig hade jag en brittisk resejournalist som jag pratade lite med, hon reste med sin mamma och de var väldigt vänliga (är inte alla britter det? Det känns nästan så…).
Saknad sås
Förutom att servitrisen svarade helt galet på min vinfråga (jag bad om vitt vin och frågade vilka druvor det var på vinet som ingick, varpå hon svarade ”Cabernet” och jag tappade förtroendet direkt…) så var hon vidare in i middagen så rar och vänlig att jag blev tvungen att inombords ”förlåta” henne. Annars tycker jag att man ska kunna begära basic vinkunskap av någon som jobbar inom restaurang.
I alla fall så valde jag både vårrullar och strimlad biff i koriander, chili och lime (rätten heter ” nam tok neua” på menyn). Vårrullarna åt jag inte upp, tyckte de smakade för mycket lök, men köttet var läckert även om jag här också saknade något grönt till – det blev lite mycket att bara sitta och äta rent kött.
Till varmrätt åt jag red snapper, som beskrevs som ”topped with fresh mango, red onions, toasted cashew and a spice lime sauce”. Allt stämde, men jag hade önskat större mangobitar och mer sås, nu låg ytterst lite sky bara på tallriken. Eftersom fisken var friterad på ytan och stekt blev det hela ganska torrt, att äta ris till utan sås blev ”omöjligt” så det lämnade jag.
Till dessert valde jag ”sweet sticky rice” med mango och kokoskräm. Den tyckte jag mycket om, och eftersom jag inte ätit upp av de föregående rätterna var det bara bra att den var mäktig.
Betyget för Sukhothai
Även om maten var god kan jag tycka att det måste sticka ut mer än så här när man öppnar ett nytt koncept på ett nytt fartyg. Jag var ganska nöjd men inte imponerad, och med tanke på att det ändå kostar 50 USD extra per person att äta här skulle jag rekommendera att välja en annan specialrestaurang.
Onda by Scarpetta
Som till exempel Los Lobos eller Onda by Scarpetta. Den senare var jag till den allra sista kvällen, då jag hade hört så bra om den och ville testa själv. Som tur var hade jag fått bord och slog mig nyfiket ner.
Här var det mycket mysigare belysning, jag gillade stämningen och inredningen direkt. Även servicen var trevlig och snabb, och jag började med att ta in en drink som de hade på menyn; en Negroni Mediterraneo. Perfekt att sippa på för att väcka aptiten…
Återigen var jag lite girigt nyfiken och beställde två förrätter. När man får så händer det att jag gör så, för att verkligen kunna bedöma maten på så manga intryck som möjligt, äta upp måste man ju inte.
Ljuvliga rätter
Yellowtail crudo var helt sagolikt bra, och jag som egentligen inte är något fan av lök tyckte här att den picklade rödlöken på toppen i smått smul passade extremt bra till.
Beef carpacchio provide jag också, mycket bra den med, här handlar det mer om vilka smakpreferenser man har, men tycker man om kött så gör den ingen besviken.
Till varmrätt var jag sugen på skaldjur och den enda rätt som hade det var pastarätten Scialatielli. Här samsades räkor, musslor och bläckfisk med den långa pastan och det smakade riktigt gott det också.
Som tur var fanns plats i ”efterrättsmagen” för den här desserten hade jag inte velat missa: Butterscotch budino, med salt karamellsås och chokladglass samt chocolate chip cookies. Åh halleluja, DEN kan man komma tillbaka för…jisses vilken dekadent ”släng mig i väggen” historia till dessert. Glassen på toppen var kanske lite onödig men å andra sidan fick man här verkligen allt på en gång och olika texturer.
Nya showen ”Revolution – a celebration of Prince”
En annan fullpottare blir det till den nya showen ”Revolution – a celebration of Prince”. Jag som växte upp med Prince alla låtar och alltid älskat hans musik kände direkt att detta måste vara för mig! Det roliga var också att man hade två val; att sitta på traditionellt sätt och titta på, eller stå nere på golvet framför scenen och vara med och dansa.
Först tänkte jag att det kanske skulle bli jobbigt att stå och lyssna, så jag gick en trappa upp och satte mig, men det tog bara cirka 5 sekunder efter att showen börjat och jag hörde musiken att det inte alls skulle gå! Jag ursäktade mig och trängde mig försiktigt förbi alla på min rad där jag satt och fullkomligt sprang ner!
Sedan var det fullt ös verkligen och dans och konsertkänsla i nära på en timme gissar jag. Och det var såååå bra!!! Jag var helt salig och artisterna som framförde alla av Prince hitlåtar var otroligt skickliga. En kille till och med såg ut som Prince!
Så med en fantastisk måltid i magen och en show som fick mig att le inombords av alla bra musik, kände jag mig ändå vääääldigt nöjd när jag gick av i Southampton och klev ombord på bussen som skulle ta mig upp till London för hemfärd.
Video kommer så missa inte den också, där utvecklar jag vidare mina tankar om fartyget men om du inte läst allt jag redan skrivit så klicka här.
Känner du att detta fartyg är för dig och vill boka en kryssning? Vilken tur att SeaFun Travel finns! Här är länk till kryssningar med Norwegian Aqua (affiliatelänk).