Här är ett sista tips från vår senaste Allure-kryssning som jag ännu inte hunnit berätta om. När Allure of the Seas efter fem dagar nådde Marseille beslöt vi att stanna ombord, vilket inte är ett dåligt beslut när det gäller Royal Caribbeans jättefartyg Allure som ju faktiskt är världens största och har hur mycket om helst att erbjuda av underhållning och aktiviteter!
Dagen efter när vi la till i La Spezia var batterierna fulla av ny energi och vi var öppna för nya äventyr. Här hade vi aldrig varit förut men vi hade hört att man skulle kunna ta sig till det kända området Cinque Terre. Sagt och gjort; Kristofer googlade upp karta, vilken av de fem kända Cinque terre-byarna som ansågs mest sevärd (Manarola) och hur man bäst tog sig dit.
Det blev en både rolig och hellyckad dag på all sätt! Så här gjorde vi om du vill följa i våra fotspår:
I hamnen fanns en gratis shuttlebuss som körde in till La Spezia. Vi blev avsläppta vid en stor turistinformation där man kunde ställa frågor, hämta kartor, dricka vatten och gå på toaletten. Efter att ha klarat av allt detta styrde vi stegen mot närmaste kiosk (Tabacchi Europa) som sålde bussbiljetter mot tågstationen. De kostade 1,50 euro styck och bussen, nummer 3, gick på samma gata.
Väl framme vid stationen stod vi som yra höns ett par sekunder. Ett tåg stod inne. Vart gick det tro? Och när? Kön till biljettautomaten var lång. När jag fick syn på en konduktör frågade jag; gick detta tåg till Manarola? Svar: ja – om 50 sekunder!
Trots att vi också fick veta att det var 5 euro dyrare per person att köpa biljetter ombord på tåget så hoppade vi på, nästa tåg skulle inte gå förrän om 40 minuter.
Tågturen gick snabbt, en knapp halvtimme gissningsvis, och konduktören som skulle ta betalat hann aldrig komma vilket betydde att det blev en billig tur 🙂 .
Vår dag i Manarola blev underbar. Vi strosade omkring på de små gränderna, fotade, njöt av utsikten mot havet och de pastellfärgade husfasaderna som tycktes fastlimmade i de mest osannolika lutningar. Utanför husen stod inte bilar parkerade, utan båtar 🙂 .
Hettan var påtaglig, sommarkänslan på topp och turisterna många. Ändå tyckte jag att byn hade charm – den hade inte förvandlats till något hemskt utan egen själ, trots sin popularitet som utflyktsmål. Många vandrare såg vi också, det är ju väldigt populärt att gå längs havet mellan byarna, något jag själv faktiskt alltid velat göra!
Denna gång nöjde vi oss med att bara strosa bort en liten bit för utsiktens skull, och sedan gå tillbaka för att sätta oss i skuggan på en av de mysiga restaurangerna. Där beställde vi in pasta, bläckfisk och annat gott och bara njöt!
Via dell’Amore, kärleksvägen, utgår också från Manarola. Tyvärr var den stängd. Annars hade vi nog tagit den till nästa by, Riomaggiore, och hoppat på tåget hem därifrån istället. De ligger väldigt nära men som sagt, vägen var stängd så det gick inte.
Hemfärden gick till på samma sätt fast i omvänd riktning förstås 🙂 . Vi rekommenderar varmt att göra denna tur på egen hand då det var lätt och roligt, och väldigt trevligt! Det kan vara intressant att veta att om vi hade köpt utflykten till Manarola via rederiet (Royal Caribbean International) hade vi fått betala över 3000 kronor för två vuxna och ett barn (då ingick visserligen också en båttur till en av grannbyarna). Nu gick det på ynka 15 euro för oss tre!
Inget ont om rederiet, guider och annat är säkert dyrt. Dessutom är det just tack vare resformen kryssning som man får möjlighet att komma till sådana här fina besöksmål. Min poäng är att lägg några minuter för att ta reda på om det är lätt att göra utflykten på egen hand, ibland lönar det sig (praktiskt eller tidsmässigt) att ta rederiets utflykt, men inte alltid.