Ni förstår nog att jag skämtar. Och ändå inte. 😉 Kaffet är inget man skämtar om med en svensk, det är nästan en fråga om liv och död, eller i alla fall om en bra eller mindre bra semestertillvaro. Så är det bara, hur fånigt det än är. Vi är ett kaffeberoende folk!
Kaffet på MSC Meraviglia var…una meraviglia, ett under, så gott! Men var allas kaffe det, eller bara vårt?
Varsin kopp himmelrike
Allt började med att vår servitör Dony gav oss varsin kopp himmelrike efter middagen första kvällen. Vi reagerade på att det var starkt, nästan krämigt tjockt och välsmakande. Vi tänkte något positivt i stil med ”Italienarna kan dem! Är det några som vet hur en kopp kaffe ska smaka så är det dem!”
Nästa morgon till frukost blev vi serverade det vanliga blasket från termos och studsade på våra stolar. Nä nä, kom inte med detta nu när vi nu fått veta hur gott kaffe ni kan göra! Inte hade vi något dryckespaket och inte hade vi betalat extra heller.
Ändå, när vi nämnde detta så försvann vår (nya) servitör och kom tillbaka med det goda kaffet. Vi förstod absolut ingenting! Kunde man alltså få gott kaffe bara man bad om det? Ja, inte ville vi väcka den björn som sov och vi hade ju inte gjort något fel heller, bara bett att få samma som kvällen innan, och det gick tydligen bra. 🙂
Dubbel espresso? Ja tack!
Sådär fortsatte det hela veckan, vi bad om det goda kaffet och fick det. Ofta med tilläggsfrågan ”ni kanske vill ha espresso?”. Vi var inte sena att tacka ja såklart. ”Make it a double please!”
Vi visade inte våra seapass så de visste inte vilka vi var, jag var inte på pressresa heller så det fanns ingen chans att de försökte ge mig en extra bra upplevelse. Jag tolkar det snarare som att de ville ge gästen (som i vilken gäst som helst) en extra bra upplevelse. Och det tycker jag är ett gott betyg. Även om deras chef kanske inte skulle hålla med. 😉