”Hej, tack för tips men söker tips från oberoende som inte tjänar på att ragga kunder.”
Det var det svar jag fick när jag delade med mig av tips som svar till någon som ville ha förslag på en kryssning.
Jag tyckte det var intressant. Rädslan att den som ger ett initierat tips skulle tjäna på det (ett tips man själv tjänar på att få) är alltså större än viljan att få råd av någon som kan mycket om kryssningar.
Om den som ger tipset representerar ett specifikt rederi förstår jag för då skulle rådet kunna vara sådant att det bara gynnar det som man själv sålde, men annars förstår jag faktiskt inte. Är svensken rädd, avundsjuk, missunnsam?? Varför är ett tips från någon som inte tjänar på det mer värt än någon som tjänar på det? Rådet behöver inte vara dåligt för det. Tvärtom…
Dessutom GÅR DET INTE att köpa en resa utan att någon tjänar på det! Hallåå…ehh…det är liksom så kommersiell verksamhet, köp-och sälj, arbete och lön fungerar…
Men så förstod jag, personen trodde det blev dyrare för hen om hen skulle boka via mig. (Som, ja, samarbetar med en resebyrå eftersom jag inte äger en själv. Och som ja, tycker det jag håller på med är vansinnigt kul men inte kan jobba gratis.)
Jag förklarade att så är det inte. Det är inte kunden som betalar extra, det är rederiet/resebyrån. Priset är detsamma men tryggheten i att man får ett initierat råd, från någon/några som kan många rederier, ingår. Och oss emellan, det vore vansinnigt korkat att ge ett oärligt råd om det var där skon klämde. Att rekommendera något som inte är bra. För hur långlivad skulle man vara som ”rådgivare” då (jag avrådde en potentiell kund från ett dyrare upplägg så sent som idag eftersom jag såg att det var mer fördelaktigt för hen att boka annorlunda)?
Dessutom är jag inte säker på att ett råd från ”någon som inte tjänar på det” är mer pålitligt. Även denna kommer i många fall ge det svar personen ifråga var rädd för (gissar jag): ett som är vinklat. Med det menar jag: baserat på sina egna kryssningsupplevelser, som kanske är breda – men kanske också inte…
Ärligt talat, ingen har väl kunnat missa att jag brinner för ämnet kryssningar. Jag ville faktiskt hjälpa till. Och ser inget fel i en win-win-situation. Särskilt när det inte är på någons bekostnad (med betoning på kostnad). Men vi tänker alla olika. ”Kan själv” är nog rätt svenskt medan man i den lilla österrikiska byn går till gardinsömmerskan när man ska ha nya gardiner och snickaren när något ska lagas.
Nåja. Jag hoppas att personen får ett råd som hen inte bara känner sig trygg med, utan också är pålitligt och bra. Ni andra, välkomna att höra av er!