Första kvällen på Allures restaurang The Grand (en av tre våningar där vi fått bord i den tidigare huvudmatsalen Adagio) blev vi besvikna på vårt bord. Det låg precis vid ingången i ett hörn med två trista väggar bakom vilka alla disk samlades upp och ny mat kom in. Det vill säga; lite utsikt och mycket spring och slammer.
Vi hade bråttom till en show och hade därför inte tid att köa till hovmästaren för att byta bord (vilket oftast går, helst bör man dock göra det första kvällen i så fall) utan satte oss och bad personalen om hjälp att se till att det hela skulle gå fort så att vi både hann äta och se showen. De var suveräna. Snabba och hjälpsamma, vår servitris Kavina från Mauritius hann till och med gulla med sonen Isac, skära upp maten åt honom och se till att han åt.
Nästa kväll bytte vi ändå bord. Vi fick ett med lite bättre placering och väldigt trevliga bordsgrannar, en amerikansk familj som vi pratade mycket med. Och personalen var trevlig men inte alls lika alert, hjälpsam eller personlig. Ingen frågade om och vad vi ville ha att dricka, ingen fyllde på vårt vatten, ingen ansträngde sig för att se till att Isac trivdes.
Den som saknade vårt gamla bord mest var också Isac. Han riktigt spanade efter servitrisen i matsalen: ”där är hon!” och blev glad när hon också såg honom på frukosten någon dag senare. Nu har vi varvat våra bord lite, beroende på. Och även om det inte är självklart så tror jag faktiskt att jag hellre väljer dålig placering av bord med trevlig service än tvärtom!