Sista timmarna på Muminvärlden i Nådendal blåste det något hemskt. Vi fick springa in i olika Muminhus för att inte blåsa bort. Muminvärlden ligger ju på en liten ö och vi såg att det gick vita gäss på vågorna. Jag blev allt mer oroad, vi skulle ju åka hem med Tallink Siljas fartyg Baltic Princess samma kväll. Hur skulle det gå? Jag såg framför mig hur jag skulle tillbringa hela kvällen och natten i hytten böjd över en hink…
Ironiskt nog är jag nämligen ruskigt känslig för sjögång (mindre praktisk egenskap att ha för en kryssningsskribent, jag vet!) och eftersom jag verkligen ville äta (testa restaurangen vi bokat) och se mig om ombord så sammanföll det dåligt med att eventuellt bli sängliggande på grund av sjösjuka…
Tankarna började gå åt att istället åka hem nästa dag – trots att jag inte hade en aning om var vi skulle övernatta. Fanns det plats ombord? Ja det fanns det och Tallink Siljas bokning/kundtjänst var fantastiskt vänlig och hjälpsam.
Trots att ingen visste om, när eller hur mycket vinden skulle avta som väderprognosen utlovade, beslöt jag mig till slut för att vi skulle åka hem som planerat trots allt. Jag tror att jag blev lugn bara av att prata med någon och veta att jag hade en utväg.
När vi rullade på med bilen bad jag en inre stilla bön att jag inte gjorde ett misstag. Kanske bönen hördes för väl ombord när fartyget började åka iväg kände vi – I N G E N T I N G. Nada sjögång överhuvudtaget. Det var som om Baltic Princess hade stått still på land. Otroligt.
Till barnens lycka hade vi ännu en familjehytt med två hytter bredvid varandra. Middagen på Grill House var till en början stökig, men slutade lyckligt även den 🙂 . Barnen var trötta redan innan maten kom in (vilket man kan förstås efter den heldag vi betat av!). Jag såg en lösning, pratade med personalen och snabbt roddade vi om hela dukningen med mat, barn och allt och lämnade det fina bord vi fått till förmån för en lugn hörna med lång soffa.
Barnen tog genast av skorna och bredde ut sig med sina surfplattor och vi vuxna kunde pusta ut och fick äta i lugn och ro! Bra insats av lyhörd personal som inte visade sura miner alls för vårt bök utan tvärtom kom och kollade att vi hade det bra och att allt var till belåtenhet – stor fet tumme upp för det!
Maten då? Jodå. Till barnen valde vi buffé med allehanda barnfavvisar som köttbullar, pommes, pasta, lax, tomat och gurka med mera samt kakor, godis och glass till efterrätt. Mjölk och saft ingick också. Priset var högst humant, 8 euro vill jag minnas.
Själv valde jag röding, en fiskfavorit som kom med rostad citron och rostad potatis med nötsmör. Till det en riesling vilket blev jättebra. Killarna tog varsin redig stek (förstås…!), en grillad oxytterfilé och en oxinnerfilé med pepparsås. Båda var mycket nöjda de också.
Till dessert valde vi att festa loss på det dignande dessertbordet som var fyllt av frukt, bär, ostar, praliner, godis, mousser, kakor med mera – mums! Ingen gick hungrig därifrån vill jag lova!
Det absolut enda som slog mig var att om man nu trivdes så bra som vi gjorde och ville sitta länge och väl och prata medan man sippade på de sista goda dropparna i glaset, så gick inte det…vi hade bordet bokat så tidigt det bara gick och blev ändå ombedda att gå för att restaurangen stängde.
Kanske vill de att folk ska skynda sig till taxfreen – vilket jag också gjorde! 😉 Att shoppa ombord när man kryssar på Östersjön är ju halva nöjet och med mitt Club One-kort i näven (Tallink Siljas klubbkort) så blev det ännu förmånligare!