Vi segelkryssar med Club Med 2 runt Kykladerna

Arla bild av Arlanda.

Hettan låg tung i Aten när vi landade. Som tur var hade taxin effektiv AC den 40 minuter långa färden till hamnen i Pireus. Alla i familjen (ja, de fick följa med denna gång) tryckte näsorna mot fönsterrutorna. Myllrande trafik, tvättsvampar i hängande rader utanför butikerna, människor i omlopp…vi var taggade till tänderna och sög in varje molekyl av upplevelse som väntade!

Framme i Aten.

Efter lite körande fram och tillbaka hittade vår taxi rätt och vi kunde kliva av vid terminalen där fartyget låg, Club Med 2 – ett segelfartyg, världens största enligt franska arrangören och ägaren Club Med. Jag lyfte på det lite dammiga locket till min franska vokabulär och visade upp vår bokning, även om det visade sig att alla (förstås) var bra på engelska också. Men kan man är det ju roligt när man får tillfälle att öva. 😉   

Vid terminalen.

Tillbaka till hettan. Värmen var en av de saker jag hade oroat mig för innan. (En annan var om det skulle kännas klaustrofobiskt med barn på ett segelfartyg när vi är vana vid bjässar på 4000-6000 passagerare?). Jag har kryssat i Medelhavet mitt i sommaren förut och det är inget jag direkt sökt att göra om. Hetta kan lamslå och dessutom är det ofta överbefolkat på såväl destinationer som ombord. Kombinationen kan kännas olycklig och tära på den mest entusiastiska kryssares humör.

Familjelyx på Club Med 2

Men, det är på sommaren barnen är lediga och nu hade jag hittat att Club Med anordnar familjekryssningar vissa avgångar. Detta i kombination med mitt alltid lika täta reseschema gjorde att vi hittat EN avgång som passade och det var den vi nu skulle kliva ombord på: Cyclades and the jewels of Istanbul var benämningen på denna avgång mellan Aten och Istanbul och stopp på Ikaria, Delos, Mykonos, Kos, Naxos (byttes ut mot Paros), Kusadasi och Bozcaada.

Mykonos och Little Venice på håll åt höger i bild.

Detta var en verklig fullträff med ett pärlband av drömmiga öar, vykortsvackra och proppade med spännande historia, och flera som man nog bara kan nå med mindre fartyg. Dessutom med stränder på promenadavstånd på flera av dem. Och om jag ska spola fram och avslöja redan nu, så blev varken värmen eller turister något problem. Ute i övärlden låg temperaturerna mestadels runt 26-27, och det var egentligen bara på Mykonos som det stundtals var mycket folk. Annars var allt så perfekt det bara kunde bli. Faktiskt. 🙂

Theo leker på stranden på Mykonos.

Flyg är en annan fråga numera. Priserna har gått upp rejält. Alltså letar vi vägar att få ner priset på varje resa vilket gör att det ibland kan bli udda avgångar, mellanlandningar eller extra dagar på plats. Denna gång samsades vi ALLA om EN resväska (jag fattar fortfarande inte att vi grejade det), stannade en extra natt i Istanbul (vilket blev 4000 kronor billigare) och hade bokat en okristligt tidig flygavgång från Stockholm. Det sistnämnda gjorde att vi landade i Aten på förmiddagen. Det stora frågetecknet innan hade varit vad vi skulle göra i den där hettan, med bagage och barn, innan vi fick kliva ombord kl 17?  

Världens största segelfartyg

När jag läste på lite bättre dagarna före vi åkte (inte min otåliga själs starka sida, haha…) hittade jag att Club Med 2 har en extra service med tidig ombordstigning (mot extra avgift). Stooor lättnad. Det kändes dessutom väldigt ”VIP” då vi fick privat eskort hela vägen genom terminalen ända fram till fartygets landgång.

Mycket folk, som vi snitslades förbi.

Jag har kryssat med både mindre yachter som SeaDream och segelfartyg som Star Clippers förut, ändå väcktes en liten oro när vi passerade Celestyal Journey (+1200 passagerare) vid kajen på väg till vårt flytande hem för veckan: Club Med 2.

Plötsligt kändes vårt fartyg väldigt litet, även om det var världens största segelskepp. Särskilt för någon som lätt blir sjösjuk (läs jag, jag vet, knäppt jobb jag valt men vad göra när man älskar det man gör). Jag slog snabbt bort tanken. Nu var vi här, bara att köra på (och det skulle visa sig att det var rätt…vi hade en väldigt fin och problemfri resa)!

Club Med 2 bredvid Celestyal Journey i Aten.

Club Med 2 är vad de kallar en segelyacht. Man klättrar inte i master eller ligger i nät i fören, hjälper till med segel eller liknande. Ändå har ju fartyget tack vare sin utformning och storlek, väldigt mycket mer ”nära havs-känsla” än de stora bjässarna. Och här ska jag flika in det du kanske redan tänker, om detta verkligen är något för den som vanligtvis kryssar med – och gillar – giganterna? Följ med i min berättelse så får vi se vad du kommer fram till själv när jag är klar… 🙂

Smidig incheckning

Det femmastade fartyget är 187 meter långt med 2500 kvm segel, vilket gör det till världens största segelfartyg. Club Med 2 byggdes 1992 i le Havre i Frankrike, varför de också har en klocka i receptionen märkt just med denna stad som visar ”hemmatid”, praktiskt för fransmännen kan jag tänka vid mer långväga kryssningar. För det är mest fransmän ombord.

Pressbild, Club Med.

På vår kryssning var det vi och två danska familjer, kanske några asiater och spridda skurar av andra nationaliteter vi inte märkte av. Annars, bara fransmän. Men det var kul! Och de var faktiskt inbjudande nyfikna på oss, flera kom fram och pratade – inte den bild många av oss kanske har av fransmännen! Stämningen ombord var väldigt positiv och trivsam.

Trivsamma akterdäck (med två soldäck till ovanför).

Att kliva ombord var ett enda långt ”ahhhhh…” och lättade genast på eventuell resestress och oro. Luftkonditioneringen ombord omslöt oss med sin svalka, incheckningen gjordes med ett glas champagne i handen (japp, äkta) och vi fick en personlig introduktion med vad vi behövde veta och göra för att få vårt personliga ID-kort för fartyget.

Ett ifyllt papper och ett taget foto senare var vi klara, väldigt smidigt. Jag fick också genast ett bra intryck av personalen, charmigt klädda i blåvit randiga tröjor och shorts. Ett intryck som också höll i sig resan igenom.   

Kort om ID-kortet. Det används bara vid på- och avstigning, alltså inte som ”seapass” på andra kryssningar. Hyttnyckeln får man i form av ett – ganska charmigt tyckte jag – mörkblått armband med en diskret rundel på som låser upp hytten med ett klick då man håller det framför handtaget.

(Virgin Voyages har liknande armband och jag gillar det verkligen, man kan ha det på sig och man tappar inte bort det.) Betalningar behöver man inte tänka på då det mesta ingår ombord, både mat och dryck. När jag hade någon mer utgift frågade de bara om hyttnummer.

Min superior cabin 267

Efter incheckningen var det dags att leta upp våra hytter som för vår del låg på däck C. Det finns sex däck för gästerna, B-G och hytterna ligger på däck B,C och D – våra låg alltså i mitten av dessa. Min hytt var i kategorin superior vilket faktiskt var den enklaste, men ändå jättefin.

Min fina hytt!

Övriga tillhör kategorierna deluxe och suite. Hytterna i superior mäter 18 kvm. Eftersom de inte har en soffa och soffbord såsom man är van vid från de stora kryssningsfartygen blir det utrymme ”över” och det kändes rymligt.

Ja alla hytter var förstås ovanför vattenlinjen.

Jag hade fått både fruktfat, en tygväska och champagne (vilket inte är standard, lika bra jag säger det för att undvika missförstånd) men vad som ingår för alla är lyxiga spaprodukter i badrummet från franska märket Sothys.

Underbara, milt doftande och stora flaskor med både duschgelé, återfuktande schampo, body lotion och handtvål. Jag tycker detta gör SÅ mycket istället för att det hänger en behållare med något billigt ”no name” som får håret att kännas som tuggummi och doftar en 20-årig bortglömd Old spice!

Badrummet med produkter från Sothys.

Minibaren ingår (fylld med alkoholfria drycker och fylls på dagligen) liksom att man får literstora tetror med vatten. Dessutom skäms man bort med goda chips och chokladtäckta nötter som också fylls på när det tar slut. Både vi vuxna och barnen njöt av godsakerna som alltid fanns till hands när man blev sugen på ett litet snack!

Sängen ser inte så bred ut här men kändes väl tilltagen.

I hytten fanns också espressobryggare, vattenkokare, hårtork, paraplyer, poolhanddukar, tv, telefon, kassaskåp och gott om lådor och hyllor att fördela dina saker i – vi fyllde inte ens hälften.

I garderoberna hängde badrockar och tofflor också samt att dörrarna hade nät på insidan för förvaring av småsaker. Room service fanns men kostade extra förutom frukost som man kunde beställa utan extra kostnad.

Supergod förrätt med avocadokräm.

Efter att vi installerat oss kunde vi gå till lunchbuffén som stod uppdukad. Både mat och dryck ingår som sagt på en kryssning med Club Med så det var bara att ta för sig av läckerheterna och kombinera med mineralvatten, vin eller öl som man önskade (champagne serveras dagligen från klockan 18). (Läs mer om vad man kan njuta av i mat- och dryckesväg ombord).

Stil, inredning och klädsel

Så har vi stilen. Det är nedtonat, verkligen inte vräkigt eller blingigt på något sätt, milda pasteller mixat med klassisk, marin inredning. Semesteraktigt, avkopplande och kravlöst. Inte heller en skramlig plastsolstol så långt ögat når utan däckstolar i trä, äkta teakdäck, relingar i mahogny och väl omhändertagna detaljer som ger en härlig känsla med lite retroflärd…

Jag kände mig väldigt avslappnad ombord och även om det stod en klädkod för kvällen på dagsprogrammet varje dag var det bara en rekommendation, inget krav på något sätt. Alla gäster flöt runt i väldigt (snygga) avslappnade semesteroutfits. Inga kavajer eller obekväma finklänningar. Såhär såg jag ut några kvällar (alla tagna vid samma tillfälle på dagen – när det var dags för den klassiska fördrinken på akterdäck!).

Den kvällen då de hade klädkod ”Club & 45” tog jag lite vad som helst då jag inte hade någon av Club Med’s särskilda t-shirts (som alla andra verkade ha köpt när de varit förut på någon resort, för Club Med har ju över 60 olika resorthotell på land också).

Nu fick jag ju inte fota andra gäster, men tänk lika delar bohemian chic-klänningar för kvinnorna som badshorts med Polo Ralph Lauren-linneskjorta över för herrarna dagtid utbytta mot långbyxor eller finare shorts kvällstid. Men vi såg också allt från tatuerade gäster i vanliga t-shirts till tjusiga damer med guld och juveler, så som alltid fanns det alltså alla varianter.  

Vad som finns ombord

Umgängesytorna är utbredda på tre däck; E, F och G. Utöver stora Yacht club som fungerar både som samlingsplats, incheckningsterminal, yogasal samt scen kvällstid med bar och gott om sittplatser, finns även många andra ytor att slå sig ned på. Både ute och inne.

Yacht Club.

Det finns två restauranger på Club Med 2; Le Saint-Tropez och Le Monte Carlo, samt fyra barer; le St-Barth, le Portofino, le Cannes och så den i Yacht Club. Le Saint Tropez är buffén som även har kockar som står och tillagar à la minute och skräddarsyr och hjälper till så du får din mat såsom du vill ha den (väldigt bra service), och Monte Carlo är à la carte-restaurangen.  

Även om det kanske inte är något man ska göra så lyckades vi specialbeställa till barnen som inte var lika förtjusta i det franska köket. Vi bara önskade varje morgon så lagade de till exempel pommes frites och nuggets eller fiskpinnar till barnen, men inga färdigfrysta utan hemgjorda, helt gudomliga…  

Le Saint Tropez.

Bada gör man förstås också ombord och efter lunchen ville vi upptäcka de två poolerna. Dessa är fördelade så att en ligger i aktern på däck E och en ungefär mitt på fartyget på däck G. Vattnet (saltvatten) var ganska kallt men det var bara skönt i hettan och man vänjde sig snabbt. Vi badade varje dag, särskilt vår yngste son på 8 år som älskar att bada. 🙂

Fartyget har också sjukstuga ombord, vattensportcenter, bastu, gym, och spa (frisör och möjlighet att ta en spabehandling). Däck E är huvuddäck med reception, utflyktsservice, butik med kläder och lite av varje och inte minst akterdäcket alla samlas på efter en dag i land.

Första middagen på Club Med 2 med Aten som backdrop

Med sen avgång från Aten kunde vi njuta kryssningens första middag ute på däck utan att det blåste för mycket, vi hade bara en lagom liten bris. Det var verkligen magiskt! Kapten hade tidigare hållit ett välkomsttal i aktern och senare spelade ett band medan vi lämnade Aten.

Stämningen var på topp och allt kändes fantastiskt! Tänk att vi skulle få tillbringa en hel vecka på denna fina segelyacht! Nu väntade den grekiska övärlden och först ut var ön Ikaria.

Svaret på frågan om man kan tycka om att kryssa med ett segelfartyg om man vanligtvis är van vid stora kryssningsfartyg med flera tusen passagerare kändes ganska självklar: absolut!

Mer inom kort, och glöm inte att ställa frågor här på sajten om det är något särskilt du undrar eller vill veta. Denna resa gjordes i samarbete med Club Med, men jag har tyvärr ingen kod, rabatt eller länk att bjuda på denna gång – mer än den allmänna till Club Meds svenska hemsida för dig som blir sugen att boka. Och tror mig – det kommer du att bli när du läser fortsättningen om du inte redan är det! 😀

Följ gärna SeaFun på instagram, Facebook, YouTube, Threads och TikTok så du inte missar något när vi delar med oss av alla kryssningsupplevelser i text, bild och video. 🙂

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

SeaFun på Sociala medier