Tror du att de säger till om det skulle dyka upp norrsken på himlen? frågade jag min man efter middagen första kvällen. Vi satt och tog det lugnt med varsin kopp te vid lekhörnan där sonen körde sina bilar. Jodå svarade han och vi sippade vidare på vårt te. Inte långt därefter ropade de plötsligt mycket riktigt ut att aurora borealis, norrsken, syntes på styrbord sida av fartyget!
Vi flög förstås upp, skyndade till hytten där vi klädde på oss och begav oss sedan ut på däck. Och där var det; först ytterst svagt, bara ett grönt skimmer som snabbt växte sig allt starkare på den svarta natthimlen.
Hänförda stod vi där liksom många andra med huvudena vända uppåt mot naturens eget skådespel; framför våra ögon bytte norrskenet form, färg och styrka flera gånger och det var sannerligen magiskt att få uppleva!
Det gröna ljuset var mest utmärkande men ibland kantades de mjuka skyarna även av rött. Det var som om Universum självt bestämt sig för att doppa en stor pensel i en hink med självlysande färg och dra några streck på himlen för att glädja oss…
Ändå är det inte förrän idag jag förstår hur fint det var! Och hur tur vi hade redan första kvällen! Nu viner snön ute, det är mycket kallare och de har just ropat ut att vi inte ens bör röra oss ute på däck på grund av de starka vindarna och de hala däcken.
Tacksamma myser vi inne idag; just nu serveras varm choklad och nybakt äppelkaka!