Morgonen när Silja Serenade anlände till Helsingfors blev en historia för sig! Allt som hände, dels på bildäck, dels när vi skulle av, ja det tog både tid och energi. Jag verkar ha en tendens att hamna i sådana här situationer haha, men jag ser det som att det är så man lär sig. Genom att ha varit utsatt för det själv kan man hjälpa och ge råd till andra så de slipper. 🙂
För det första är jag inte van vid att ta bilen själv på kryssning så att köra ombord var bara det en sak. Det var inga problem dock, det gick hur fint som helst. Det är ju bara att följa instruktionerna och personalens vinkningar, de guidar en så fint.
Att jag ens tog bil var av ren bekvämlighet; smidigt att parkera ombord tänkte jag och att kunna stoppa in sin taxfree-shopping direkt i bilen plus att det blev en smittsäker resa när jag slapp trängas med folk på buss, tåg och tunnelbana på vägen dit. Dessutom kör jag på el så det var inte ens ”miljöovänligt”.
Bilen larmar på bildäck
Väl framme och parkerad checkade vi in och allt var frid och fröjd. När fartyget började gå kom ett sms från min man: ”Bilen ger upprepade larm ifrån sig, den känner av att fartyget rör sig, du måste slå av en särskild sensor. Nu har jag låst upp bilen för att det ska sluta.” Ja han kunde göra det även hemifrån i en app kopplad till bilen.
”Ja NU kan jag inte slå av larmet, bildäck är ju låst och jag kommer inte åt bilen”, replikerade jag. Men av samma anledning var det ju inte hela världen att den stod öppen, ingen annan kom ju åt den heller. Plus att jag ändå inte hade lämnat något av värde i bilen.
Nästa morgon hade vi, jag och min fotograf, en tid att passa iland i Helsingfors. Jag skriver ju också om spa (vill ni köpa min nya spabok till specialpris ger jag gärna mina läsare en julrabatt, ange bara koden ”seafun2021” i min webshop!) och därför skulle jag till ett spa jag inte hade besökt förut iland och göra research där. Det var alltså lite tidspress, både för att hinna till mitt spamöte plus att jag innan dess skulle ner på bildäck och lösa larmfrågan med bilen. Och hinna äta en god frukost.
Bästa personalen på Silja Serenades bildäck
Vi började med specialfrukost på Tavolàta (<-klicka på den markerade texten för att läsa om det) och när vi hade lagt till så gick jag mot bildäck. Min bil stod ensam kvar och jag mötte ganska snabbt personal som såg till hälften lättad ut till hälften stressad.
”Du måste köra av bilen!” sa en man varpå jag inte fattade något alls.
”Vadå, nä, jag ska ha kvar bilen här under dagen, jag ska inte köra av nu?!” svarade jag.
Vi började försöka reda ut det hela och det visade sig att någonstans hade det blivit informationsglapp. (Man måste tydligen alltid köra av bilen, vilket jag inte förstått. Ingen hade informerat om det.) Däcket min bil stod på skulle de hissa upp i taket på grund av nya lastbilar som skulle köra ombord i Helsingfors. Jag stod alltså i vägen!
Ett leende kan förändra allt
De bad mig därför att köra av och sedan på signal köra på igen och parkera bilen på ett nytt ställe. Inget problem det gjorde jag såklart, även om jag kände viss oro när jag rullade av fartyget. Mina saker och min väninna var kvar ombord, jag hade inte ens en jacka på mig. Men med facit i hand är jag nästan glad att detta hände för det gjorde att jag kan säga att personalen på Silja Serenades bildäck är så trevliga!
Hela tiden hade mannen ett leende, han till och med ursäktade sig flera gånger fast han inte behövde. Situationen var ju verkligen inte hans fel. Det blev nästan en tävling i att ursäkta sig då jag också bad om ursäkt att jag ställt till det för dem utan att veta om det. Han var jätteglad att jag kommit ner till bildäck och tack vare detta med larmet kom jag dit i rättan tid även det var av en annan orsak.
Jag ångrar så att jag inte tog en bild på oss tillsammans, hans härliga ansikte och glada leende hade förgyllt detta inlägg! 🙂 Det var ett typexempel på hur man hanterar en händelse på bästa sätt och kan hjälpas åt! Och till nästa gång vet jag också; man får INTE lämna kvar bilen ombord.
Lättklädda damer i mobilen
Lättad över att jag kunde lämna bildäck gick jag upp till hytten för att möta min fotograf/väninna. Hon hade under tiden kämpat med att lösa nästa missuppfattning; hon hade inte förstått att hon behövde fylla i information på sajten Finentry för att få komma iland. Nu hade hon hunnit lösa det och allt såg bra ut, tills jag kom på att jag inte hade mitt digitala Covidbevis i mobilen.
Nu backar vi bandet till någon vecka tidigare då det hade börjat dyka upp skumma sidor med lättklädda damer i min mobil. Kanske kunde det ha att göra med att den femåriga sonen lånat mobilen och utan att fråga laddat ner spel? Detta stängde i alla fall ner mobilen samma dag när jag skulle iväg på kryssningen och min man tog beslutet att det bästa var att blåsa hela mobilen för att bli av med det så fort som möjligt, innan det ställde till med något riktigt illa.
Tur att han kan sådant här tänkte jag och mobilen blåstes fabriksren. SEDAN kom vi på att jag ju måste kunna alla lösenord för att installera tillbaka alla appar igen. Och ni vet hur det är med lösenord. Ofta sparar man ner dem så att allt ska öppna automatiskt nästa gång. Även om vi löste mycket löste vi inte det viktigaste; inloggningen till Google. Utan Google inga appar.
Vi löste det till synes omöjliga
Timmen innan jag åkte stod paniken därför högt i hemmet innan mitt digitala geni och dataguru till man löste det. Puh! Finliret fick vi ta när jag var tillbaka men nu hade jag i alla fall en fungerande mobil med mig. Fast, så var det ju det här med covid-beviset då. Det måste visas när man går iland i Finland, och min plan var att visa den digitala varianten i Kivra-appen.
Det var bara det att för att ladda in Kivra och få den att fungera på nytt måste jag ha Bank Id och det hade vi inte tänkt på att installera på mobilen innan jag åkte. Jag ska inte ta upp er tid mer med hur vi löste det, men det var inte helt enkelt. Lösningen involverade tre mobiler, ett videosamtal och min gamla bankid-dosa hemma för att nå en QR-kod online. Ja gud…
Vi lyckades i alla fall till slut och kunde gå iland. Det var då jag såg SMS:et att mitt spamöte blivit inställt på grund av sjukdom. Jaha…nu hade vi i alla fall inte bråttom.
5 goda råd och tips
Det var redan förmiddag när vi ensamma kunde trippa av och bege oss in till Helsingfors city från Olympiaterminalen. Alla andra ombord hade gått iland för länge sedan. Tullkontrollen gapade tom.
Ingen kollade varken covidbevis eller godkännande från Finentry som vi läst att man måste ha för att få komma in i Finland. Med det inte sagt att man kan strunta i det, bara att då vi passerade verkade de vara på fikarast.
Vi fick en spontan men fin dag i Helsingfors men den tar jag i ett annat inlägg. Först en liten sammanfattning av morgonen i 5 goda råd och tips:
- Tänk på att du inte kan lämna bilen ombord på bildäck.
- Dubbelkolla att p-bromsen är i och immobilitetslarmet är av.
- Se till att mobilen fungerar och är up-to-date.
- Skriv för säkerhets skull ut de dokument du behöver på papper – OM mobilen skulle strula.
- Håll huvudet kallt om något outförutsett händer; saker löser sig oftast! På något sätt!
Följ mig när jag kryssar på Instagram, Facebook och Youtube också – tack för ert stöd!