Jag har tidigare utsett Viking Lines julbord till Östersjöns bästa, flera år i rad. I år finns inte Birka Cruises längre, och pandemin har satt ekonomiska spår hos rederierna. Hur påverkar det utbud, konkurrens och kvalitet kan man undra. Men en faktor består, och det är att Viking Line fortsätter samarbetet med Svenska Kocklandslaget.
En tanke var ”hur kan de ha råd med det nu?!”. En annan som dök upp i nästa stund: ”samarbeten av det här slaget är förstås långsiktiga” – det kanske redan är betalt, eller löper ut först längre fram. Vem vet.
Julbordskryssningarna hos Viking Line har i alla fall redan satt igång och igår gick startskottet för julborden här på Viking Cinderella där jag befinner mig i skrivande stund. Övriga fartyg i flottan började faktiskt några dagar tidigare, 18/11 och 19/11.
Blir tillsagd på skarpen
När jag anlände, en dryg kvart före min sittning, var det redan full ruljans. Utanför stod den trogna medarbetaren Janne och serverade glögg samt höll i snapsförsäljningen. Folk började samlas, magar kurra… Att fota och filma maten orörd var bara att glömma, det enda som gällde var att kasta sig in i trängseln (med munskydd på).
Först blev jag lite lamslagen och hade sjå att ställa om hjärnan, van som jag är att kunna gå runt ensam och jobba innan alla anländer. Så blev det inte denna gång, och eftersom jag har för dåligt tålamod för köer och ogillar trängsel (särskilt i pandemitider) bestämde jag mig för att äta lite ”baklängesmiddag” och gick till en del av buffén utan gäster.
Perfekt, med spritade händer och tallrik i hand började jag förse mig av de veganska/vegetariska alternativen. Jag kom inte långt innan en man i personalen röt åt mig argt: ”Stopp där! Här är det vi som serverar!”
Hamnar sist i kön – igen
Oops, förlåt förlåt! Jag visste inte… Nä för hur skulle man veta? Efteråt när jag frågade fick jag veta att jag halkat in på ett bananskal (läs: smitit in lite för snabbt när jag blev stressad över att folk börjat ta mat och jag förlorat min fotochans). Tydligen blir alla eskorterade till sina bord och då även informerade om detta, att man i år blir serverad.
Gott så. Jag är för säkerhetsåtgärder i alla former, för det var ju det jag trodde det var…(återkommer om det). Så jag fogade mig snällt och väntade på att bli serverad. Men nix. Uppläxningsdags igen, nu hade den barska mannen i personalen sett att fler följt mitt exempel och valde den ditintills tomma matlängan. Han övergav mig och började servera dem istället.
Lämnad åt mitt öde med min tallrik fick jag kliva ur och ställa mig sist igen och nu var kön så lång att jag lika gärna kunde välja sillkön i alla fall. Ja ni förstår vilken start jag fick. Allt annat än bra och här skulle denna recension lätt därför ha kunnat urarta till något bittert och syrligt om nedbantat utbud, avsaknad av min favoriträtt kryddlax och smaklös Jansson. 😉 Men inte då!
Suveränt gott
När jag väl kom fram gav jag lugna tydliga instruktioner till Herr Arg, om att han inte skulle slafsa upp all mat i en enda hög (som jag såg att han gjorde åt andra). Jag fick sillbitarna något sånär separerade på tallriken och kunde efter vad som kändes som en evighet slå mig ned till bords for att smaka.
Efter min torftiga sillupplevelse tre dagar innan var jag allt annat än sugen på sill ska erkännas, men så snart jag fört första biten till munnen spred sig en annan känsla inombords. Så ska sill smaka! Jag hade hunnit glömma hur bra Viking Line är på inlagd sill!
Av deras nio sillsorter och en inlagd strömming spelar det nästan ingen roll vilken du tar. Alla var kanonbra, kanske var kräftsillen min absoluta favorit och den OP Andersson-kryddade den jag hade kunnat avstå, tillsammans med den veganska… Den var i och för sig imponerade sill-lik i smaken, men väl stunsig för min smak. Ja jo förresten, missa inte den förportionerade gubbröran. Suverän!
Trängsel kring julskinkan
Annan fisk fanns också, från tre sorters lax och en laxpaté till räkor, kräftröra och rökt siklöja. Jag grämer mig lite att jag missade den kryddgravade torsken som kunnat bli en stand-in för den i år frånvarande kryddlaxen. Men, men, man kan inte äta allt!
Här tänkte jag sticka emellan med några ord om detta med förportionerat. Ni kommer att se att flera rätter kommer upplagda i förväg i små skålar eller glas. Jag publicerade en pressrelease nyligen om just detta, läs gärna den om ni är nyfikna på att veta mer om hur Viking Line jobbar med att minska matsvinnet ombord.
Resten av turerna förflöt relativt väl. Folk stod visserligen så nära att jag höll på att doppa armbågen i en dams tallrik, och kring julskinkan (som skars upp av personal) var det sådan hysteri att man trodde folk aldrig sett mat förut! ”Ni är som fåglar”, hörde jag killen med kniven säga med ett snett leende…
Ett tips! Det ligger färdiguppskuren skinka på ett annat ställe och enligt det svar jag fick när jag frågade ska det vara exakt samma skinka, bara färdiguppskuren som sagt. Och kall då, den andra är varm.
Vikings jansson smarrig som godis
Bland det kallskurna (korv, sylta, kalkon, älg) tyckte jag om oxbringan som rekommenderas få sällskap av rotfruktskräm och senap. Bland det varma provåt jag sju av totalt 11 rätter vilket jag tycker var bra jobbat (!) och jag var nöjd med allt. Särskilt fin var laxen med syrad blomkål och senapsfrön på toppen, liksom de finska lådorna som hade precis rätt balans mellan sälta, smak och konsistens.
Min slev av Janssons frestelse smakade nästan lika smarrigt som godis; här hade ingen snålat med vare sig smör eller grädde och potatisen var mjuk och fin. Däremot saknade jag sältan från ansjovisen och blev lite förvånad, Vikings Jansson brukar vara to-die-for. Men kan hända att den var dåligt utspridd bara i den ugnsform som stod framme just då, för när jag provade om Jansson nu på förmiddags-brunchen var den perfekt; 5 av 5!
Ett litet bottennapp
De veganska varmrätterna var tre till antalet. Jag provade bara den glaserade tofun (med ingefära och apelsin) och den fick godkänt även om jag upplevde den lite torr. Kanske borde jag kombinerat den med syrad kålrot med senapsdressing eller den goda rotsellerisalladen med persilja och valnötter.
Ett enda bottennapp hittade jag, och det var första gången; apelsinkokt pumpa. Hade den blivit fel? Den stack verkligen ut som en icke-lyckad smak bland allt det andra himmelskt goda. Här var faktiskt Tallink Silja bättre med sin inlagda pumpa, om man nu ska jämföra pumpor på ett julbord. 😉
Den med plats kvar i magen kan även äta bröd, ostar och mycket mer. Men jag var tvungen att lämna plats för desserten.
Desserttallrik vid bordet
Det söta utbudet i år är annorlunda mot tidigare på så sätt att man inte själv kan gå och vraka och välja (och plocka på sig) godbitar och godis från burkar och hyllor. Istället serveras en desserttallrik till bordet med följande på:
- Hallon- och stjärnanismousse
- Hjortrontartlett
- Lingonpepparkaka
- Ris à la Malta med punschbjörnbär
- Krämig brownie med chokladcremeaux
Jättegott alltsammans, oavsett om det var bakat ombord eller prefab. Det enda jag kan tycka är onödigt är när man i beskrivningen betonar att det är en KRÄMIG brownie, när den sedan är snustorr.
Vad är det i de bruna påsarna?
Glass med tillbehör kunde den som ville ta själv; vanilj-, choklad samt äppel- & kanelsorbet, såser och polka-/choklad- eller nötkross, maränger och grädde. Pepparkakor fanns också.
OCH! De bruna påsarna på borden, har ni börjat undra vad det är i dem…? Det är julgodis! Charmigt tyckte jag och en liten to-go-gåva att ha i hytten om/när suget kommer. Eller ta hem.
Alltså får man så gott som allt det goda även i år hos Viking Line, det enda är att man inte kan plocka allt själv. Förutom maten ingår öl, vin, läsk, vatten och kaffe.
Slutligen, betyg
Och så betygen. Det Viking Line lyckas med på många rätter är den där eftersökta hemlagade smaken och känslan. Att det därtill är pyntat med julgran, tomtar, lysande akryldjur, pepparkakshus med mera gör att man faktiskt får lite julkänsla trots att det bara är november. Och så betygen på ”julbordets huvudpersoner”; sill, jansson, köttbullar och julskinka.
Sillen
Janssons frestelsen
Julskinkan
Köttbullarna
Alltså ett snitt på 4,5! Jättebra med andra ord. 🙂 En julbordskryssning med Viking Cinderella kostar 615 kronor per person inkl. julbord och dryck (öl, vin, läsk, kaffe), julunderhållning och del i insideshytt (däck 5-10). Är du medlem är priset 575 kronor. Totalt finns sex varianter på julbordskryssningar mellan 394 och 1280 kronor, läs mer om dem här.
Och så var det ju det där med att de serverade. Det hade tydligen inget alls att göra med pandemin (även om det var då det började) berättade en anställd, utan det hade med matsvinn att göra – att mindre mat ska gå åt och slängas. Mer om detta i eget inlägg!
Julshowen ”Sparkling Christmas”
En särskild julshow visas också ombord; Sparkling X-mas med bröderna Rongedal och Nina Söderqvist. De är urduktiga och bjuder på en mestadels stilla mysig show med en glad, medryckande avslutning! Se den! Jag fick (positiva) rysningar vid flera tillfällen. 🙂 Dansbandet Casanovas uppträder också men dem såg jag tyvärr inte.
Det känns inte som att det finns något att tveka om! Är du sugen på att äta ett riktigt gott julbord till havs tycker jag absolut du ska boka in dig på en av Viking Lines julbordskryssningar!
Här nedan kan du också se en film från julbordspremiären på Cinderella. Och psst! Missa inte att prenumerera på Seafuns YouTube-kanal och trycka på den lilla klockan så du inte missar kommande filmer. 🙂
Vill du hänga med på nästa julbordskryssning (som avgår redan imorgon) så kan du gärna följa mig på instagram!
Kul artikel att läsa! Jag jobbade på julbordet och serverade även Heidi under brunchen. Du var väldigt trevlig att prata med och jag hoppas att du hade det trevligt även under bunchen!
Hej Anton!
Tror jag vet vem du är /var 😉 Trevligt att prata med dig också!
Jag hade det trevligt under brunchen tack och text om den kommer.
Håll ut… 😉