Eftersom några av er såg min reel och instastory om The Drop, torrkanan på Norwegian Prima som är 10 däck hög, så tänkte jag att jag likaväl kunde berätta om det här också och utveckla det lite mer. 🙂
Det har ju minst sagt blivit populärt med långa, snurriga rutschkanor till havs. Först ut var Royal Caribbeans the Ultimate Abyss, men nu finns liknande kanor på både Norwegian Prima och kommande MSC World Europa. Norwegian Viva kommer också att ha det, om de kommande fyra fartygen i Prima-klassen blir identiska med de första återstår att se.
Enligt NCL’s hemsida ska deras ”torrkanor” vara snabbast till havs. Totalt har de tre stycken; the Drop (en kana) och The Rush (två kanor där man kan tävla med varandra).
The Drop startar med fritt fall
Först när jag såg dem så visste jag inte vad som var värst; att se dem nerifrån och slingra sig upp med blicken 10 däck upp eller att stå däruppe och samtidigt se att en del av kanan är transparant så att man kommer att se havet medan man åker (om man nu har ögonen öppna haha).
The Drop startar dessutom med just ett dropp, ett fritt fall. När man går in i ”tuben” blir man instängd med ett genomskinligt ”lock” över sig och hör sedan en mörk röst räkna ner ”4, 3, 2, 1” – sedan försvinner golvet!
Ni som åkt NCL’s nyaste fartyg förut känner igen principen från några av vattenrutschkanorna i Breakaway-klassen som också startar med ett fritt fall (har för mig att de går under namnet Aqua Racer). Men, jag skulle säga att de är mycket värre. För även om the Drop också börjar med att golvet fälls så du rasar ner i full fart så är själva fallsträckan här över ganska fort. Snart saktar farten ner rejält, för att öka igen på slutet.
Ljudeffekter och slutbetyg
Nu visste ju inte jag något av detta när jag insåg att jag ”måste” åka vilket gjorde att hjärtat bankade så det kändes som att det höll på att lämna kroppen! Jag skriver ”måste” för detta tvång är helt självpåtaget; jag brukar säga att jag ska testa alla aktiviteter som är på ett kryssningsfartyg – även om jag aldrig hade gjort det på land!
Det gick faktiskt några dagar innan jag sa åt mig själv på skarpen. 😉 Den är bra uppbyggd som aktivitet; pirret i magen börjar så fort man ser ingången! Den där monsterrösten som räknar ner gör att man blir ännu mer nervös och så har de lagt på ett ljud – ett skrik – så att oavsett om man skriker själv eller inte (lita på att jag gjorde det!) så hörs det rejält när någon åker!
Och hur känns det? Det är jätteroligt! Både att åka och att sitta nedanför där alla kommer ut och titta på deras miner. Jag skulle inte avråda någon från att testa. Vågar jag, vågar du! 🙂 Det läskigaste är att förmå sig själv att kliva in i den där tuben. Sedan behöver du ju liksom inte göra något, det går av sig själv. 😉