När jag vaknade i lördags ombord på Birka och drog upp gardinen väntade jag mig nästan att se skidbacken direkt. 🙂 Istället hade jag staplade containrar utanför fönstret. Utsikten var förstås en helt annan mot andra sidan (havet) men jag skulle ju heller inte stanna i hytten och sitta där och titta ut.
Orten var Sundsvall och det var premiäranlöp för Birka. Röda mattan låg utrullad och snö hade transporterats till platsen. En gång med nedstuckna stavar likt en skidallé stod och väntade nere på kaj, men det visste jag förstås inget om just då. Gårdagen hade varit lugn men jag kände mig ändå nyvaken.
Mot Södra Berget
Efter en rejäl och god frukost i Sjösalen där en brunch stod uppdukad hela förmiddagen, bytte jag och Anna om. Sedan tog vi vår skidmundering, våra pjäxor och åkte hiss till däck 3 där vi kunde gå av. Vi hade bokat den citynära Sundsvallsbacken Södra Berget istället för Hassela, dit alla skidfantaster redan hade åkt. Själva fick vi en mjukstart på dagen; vår buss gick först klockan 10.
Södra Berget har en lift och en nerfart (fast vi tyckte det mer var som två, den delade sig en bit ner och gick ihop igen) medan Hassela har en uppsjö av båda. Till Södra Berget tar det gissningsvis bara en kvart medan det till Hassela enligt uppgift tar en timme ungefär.
Sundsvalls Slalombacke på Södra Berget är den mest citynära skidbacken i Sverige med nerfarter för både nybörjare och tävlingsåkare. Backen är 650 meter lång och har en fallhöjd på 142 meter. Väl framme fick vi våra skidor och bytte om i en liten värmestuga. Liftkortet hade vi hämtat ut redan dagen innan i Birkas reception, med andra ord tog det inte lång tid från båt till backe och ”skidklart läge”!
Frågetecken och otränade lår
Först tog vi dock reda på när sista bussen gick tillbaka. Medan det mesta flöt smidigt var detta nämligen något vi inte fått information om. Vår busschaufför visste ingenting och ingenstans hade vi sett eller läst information om detta. Flera representanter från Visit Sundsvall fanns som tur var på plats, väl synliga med sina logovästar, och vi fick besked – kl 16.00.
Med tanke på att detta var premiärturen så var ju allt lite på försök, mycket kunde gått fel men gjorde det inte. Bara det att våra skidor som vi hade checkat in i Stockholm utanför fartyget hade anlänt till rätt backe var ju rätt bra… 😉 Här ger vi Birka en fet tumme upp, aldrig rädda att sätta ihop spännande kryssningar för sina gäster trots att de vet att logistik och planering kommer att utmanas!
Morgonen var mulen men backen i princip tom. Ingen kö till liften utan vi kunde bara åka upp och ner, upp och ner. Efter ett tag tog det dock stopp i mina otränade lårmuskler. Då plockade jag fram esset ur rockärmen; det var dags att byta skidor mot spa!
Lite spalyx i backen
Jag hade redan i förväg bokat in oss på Spa Vida Vyer som hör till Hotell Södra Berget. Hotellet ligger på toppen precis där man kommer upp med liften. Tyvärr finns ingen ingång mot backen utan vi fick stolpa runt byggnaden i pjäxor (på isigt underlag) för att nå entrén. I receptionen bytte vi pjäxor mot spatofflor som väntade på oss och vi kunde röra oss betydligt lättare mot spaavdelningens domäner!
Jag kommer skriva mer ingående om spabesöket på min andra blogg Spabanken och länka dit när jag är klar. För tillfället kan jag i alla fall avslöja att vi fick ett par njutbara timmar med japansk tvagning, avslappnande ång- och torrbastu samt dopp i olika bad och källor.
Som avslutning på det mysiga besöket åt vi en lätt lunch med kycklingwrap och sallad samt varsin vitaminspäckad smoothie. Till det en utsikt som fick oss att tappa hakan – hotellet med spat ligger verkligen vidunderligt vackert med samma utsikt som man har från backen.
I bikini på toppen av ett berg
Eftersom jag gillar när allt är skräddarsytt och slimmat, och dessutom är tidsoptimist, stannade vi i spat in i det längsta. Vid 15-snåret började till och med jag att skruva på mig; borde vi inte skynda, vi satt ju faktiskt i bikini inne på ett spa på toppen av ett berg. Snart skulle vi tillbaka till båten som lämnade stan inom en inte alltför avlägsen framtid. Missat kryssningsfartyg har jag gjort förut och nej tack det gör jag inte om! 😉
Vi fick fart och hasade ut i omklädningsrummet, bytte om till våra skidkläder igen och hasade vidare till bagagerummet för att hämta pjäxor och jackor. Innan vi stod i backen med skidorna fastspända igen var det inte många minuter kvar – nu hade dessutom solen tittat fram och jag kände att jag bara måste ta ett par bilder till!
När klockan var 15.58 nådde vi bussen – vi hann alltså med två minuters marginal! Helt lagom tyckte jag. 😉 Mer om kvällens after ski, middag och resten av kryssningen i nästa inlägg!
Tack till Anna Lycke för fotohjälp på denna pressresa!
(Alla bilder där jag är med på bild är tagna av Anna, övriga av mig, Heidi Rovén).