Kidz Club på Silja Galaxy

Alla som har eller har haft en 3-åring måste ha skrattat åt mitt förra inlägg; åka iväg själv med en ”trotsåring”, vad tänkte hon på? Hm. Jag har en förmåga att förtränga ålderns charmiga drag av, hm, ska vi säga entusiasm (stökigt uppspelt), ljudlighet (de kommer utan volymsänkning) samt viss ombytlighet (när vi är i hytten: ”nähä jag är inte kissnödig”, när vi precis beställt mat fem minuter senare på restaurangen: ”MAMMA JAG ÄR KISSNÖDIG!”).

Ja, vilket kamikazeuppdrag! 🙂 Men här är vi nu ombord på Galaxy, i en av deluxehytterna i fören så att vi kan blicka ut över skärgården som passerar revy framför oss. Isac sussar äntligen sött och jag smuttar på rederiets nya mousserande skeppsvin Tenuta Ca’Bolani. Två piccolobuteljer av det står i minibaren (tillsammans med läsk, öl och bubbelvatten) som ingår med hyttkategorin. Läs mer i mitt inlägg om deras nya skeppsviner.

När jag skrev en annan kryssningsartikel förra våren såg jag så gott som alla hyttkategorier ombord så jag vet att det egentligen spelar mindre roll vilken hytt man bor i. Fartyget är ju förhållandevis nytt (byggt 2006) så alla är fräscha. I vår hytt (8101) finns dubbelsäng, soffa framför det stora lutande fönstret, skrivbord, avställningsplats för väska, hatthylla/avhängning för jacka/kappa/kläder samt badrum med dusch. Jag har sett många konstiga inredningar på Östersjön men gillar verkligen den på Galaxy. Ok för att det molnprydda skrovet med pingviner, zebror och giraffer är inte så lite konstigt, men det är i alla fall kul – som om fartyget kom från en annan Galax :-). Och förstås; Isac blev begeistrad direkt. Barn är så sköna på så sätt, det är snabbt och rakt, svart eller vitt!

Efter att vi släppt av bagaget i hytten gick vi till däck 6 där alla restauranger ligger. Jag ville egentligen till buffén (för alla valmöjligheter till Isac plus att det är gratis för barn under 5) men jag var ju inte den enda som tänkte så. Vi styrde istället stegen mot Grill House, en av fem trevliga restaurangalternativ, som ligger i en öppen planlösning med vy över både havet och förbipasserande. Eftersom jag inte visste hur många minuter jag hade på mig innan Isacs tålamod skulle tryta bestämde jag mig snabbt för kombinationen förrättsbuffé+dessertbord till oss båda. Pris 23,50 euro för mig, för Isac fick jag en rad bud som till slut landade på väldigt humana 3 euro! (Obs, jag klagade inte på något av dem, ändå sjönk det. Jättebra förstås men lite konstigt med ”flytande priser”…).

Plus för att kyparen kom direkt med ett litet häfte att måla i plus kritor. Det och film på den bärbara skärmen jag alltid har med mig var räddningen. Och så några dajmgodisar från dessertbordet på slutet så att jag hann få i mig en dubbel espresso! Visst var det stökigt, jag tyckte rätt synd om paret vid bordet bredvid, men Isac satt i alla fall mestadels på sin plats även om servetter, strumpor och skor for åt alla håll.

Mitt knep innan hade varit att påstå att bollhavet inte skulle öppna förrän alla ätit och att de förhörde barn som ville gå in om de ätit sin mat :-), nödlögner är tillåtna för soloresande småbarnsföräldrar! Det funkade. När vi var klara undrade Isac bekymrat om alla människor verkligen hade ätit upp och pekade på några av borden. Snart var det glömt och vi var på väg till Moonlight Dance Bar där Lilla My hade minidisco. Det var superviktigt, Isac sprang ivrigt, men väl där blev han blyg. Vi tittade en stund på när de andra barnen stuffade runt med den roligt buttra Lilla My-figuren. Sen beslöt vi oss för att testa Kidz summercenter istället, innan det skulle bli dags för Mumins godnattsaga.

Kidz summercenter är egentligen Galxys konferensavdelning som sommartid omvandlas till lekland. Utöver försäljning av godis, glass och fika för vuxna har de ett stort lekrum. Där finns små plastbilar man kan åka runt i, bollhav, en klätterställning, uppblåsbar hoppborg, en sådan där bil som man brukar kunna stoppa pengar i på köpcenter så att den gungar lite i 2 minuter (fast att den här inte kostade något) plus en rolig ”ponnyhage” med låtsashästar som barnen kunde rida på. Fina hjälmar fanns till och med till och för att få hästarna att gå framåt trampade man bara ner på ett slags pedaler på hästen.

Plötsligt ropade Lilla My ut i högtalarna; ”Muuumin, var är du?” och vi fick en förvarning om att godnattsagestunden närmade sig. Sagan – som var som en berättande miniteater – hölls på både finska och svenska så jag undrade hur mycket Isac skulle greppa. Men han satt bland de andra barnen hela tiden och lyssnade och gick sedan fram och kramade både Mumin och Lilla My hårt och länge så nog var det poppis!

Imorgon väntar ett gediget schema så bäst att lägga sig nu. Men, det är som de säger, har barnen roligt mår föräldrarna också bra!