När vi senast kryssade med Viking Line hände en sådan där sak man verkligen inte vill ska hända; vår yngste son på 2 år minus en dag försvann, eller rättare sagt, han sprang ifrån oss.
Det skedde på ett ögonblick. Ena sekunden var han där, nästa också, vi stod och packade våra inköp i taxfree-butikens kassa och han hoppade omkring på golvet precis framför oss. Vi är vana så vi kollade honom verkligen varannan sekund, men så plötsligt var han borta!
Sonen var borta
Blixtsnabbt reagerade vi. Oj vad vi sprang. Än hit, än dit, ända föröver, hela vägen akterut på samma däck. Vi tittade in i lekrum, toaletter, caféet och ja, alla platser vi kunde komma på.
Jag har varit krasslig och har haft halsproblem så varje gång jag försökte fråga någon om de sett en liten pojke pinna förbi sprack rösten och jag fick en hostattack vilket såklart gjorde det hela ännu jobbigare och mer frustrerande! Vi ropade och hann även både upp och ned för det däck vi var på men ingenstans fanns han!
Personalen ropade ut signalement
Som tur var anmälde jag det nästan direkt i receptionen och gav ett signalement som de ropade ut i högtalarna medan vi letade. Även om vi inte behövde leta många minuter kändes det förstås ändå som en evighet innan vi hörde att de ropade ut mitt namn för att påkalla vår uppmärksamhet och att lille T fanns i receptionen.
Viking Lines personal hanterade det ypperligt och vi var förstås tacksamma för att han återfanns så snabbt. Det är flera gånger nu som jag har fått se prov på rederiets rådighet i olika situationer, och Viking Line vann ju också nyligen säkerhetsbranschens eget pris.
Så var hade de hittat honom, vart hade han tagit vägen? Längst in på lagret! Han måste ha sprungit in i butiken igen, snabbt som en iller, och kutat så långt han kunde komma vilket var genom en öppen lagerdörr längst bak i butiken!
Slutet gott, allting gott
Ja den lille spjuvern, honom ska man hålla koll på! Gosig som få och med glimten i blick, men lika snabb och busig.
Mamma var förstås lättad och glad över att få ge honom en kram och puss igen i famnen! Nästa kryssning sätter vi sele och GPS på honom. 😉