Dag 3. Jag vaknar av att jag hör ett utrop utanför hytten. Jag hör inte vad som sägs men jag hör vad jag misstänker är kaptenens röst. Jag får direkt en känsla av att något inte är som det ska, så jag flyger upp och öppnar dörren på glänt för att kunna höra vad han säger.
Dagens stopp Oman är inställt på grund av Corona-viruset! Ja, alla stopp i Oman är inställda (vi skulle besökt både Muscat och Khasab). Istället ska vi spendera en dag till havs och besöka Doha i Qatar. Tusen frågor snurrar runt i huvudet. Har vi Corona-fall ombord som ingen berättar om? Sprids smittan snabbare på land än vad vi förstått? Hur kommer detta påverka resten av vår kryssning? Jag skrev ett särskilt inlägg om allt detta rörande det nödprotokoll som trädde in denna dag, du kan läsa det HÄR.
Barn tar inte läget lika allvarligt. För dem är allt lek. Isac förvandlar snabbt (på skoj) en ansiktsmask från flyget till ett munskydd. Lille Theo får en handduk för munnen, för bildens skull.
Windjammer avspärrat, barnklubben stängd
När vi kommer upp till Windjammer för att äta frukost är allt avspärrat, ingen får ta mat själv. Ingen katastrof såklart, det blir lite köer men personal står redo att servera det man ber om och allt flyter på smidigt. Visst gnäller vissa men man får ju tänka på varför de gör det; för vår skull. Nu förstår vi i och för sig inte varför passagerarna skulle smitta mer denna morgon än de tidigare om nu ingen ombord är sjuk, men de svar vi får är att de gått in i något slags ”nödprotokoll-läge” och att de övar ifall det skulle bli ”skarpt läge”. Better safe than sorry, antar vi.
Det blir en ganska lugn dag ombord, och sådana är faktiskt ofta guld värda! Man hinner upptäcka fartyget och inte minst slappa och ha lite semester – att kryssa är ju annars ett hektiskt ”jobb”, haha, där man är iland och upptäcker eller ränner hit och dit ombord. Eller, i alla fall gör jag det. 😉 Denna förmiddag gick vi runt och såg delar vi ännu inte hunnit vara i, bland annat Safari Club och Schooner bar.
Även barnklubben har gått över till läge ”nödprotokoll”, inga leksaker plockas fram och det enda barnen erbjuds är att sitta och titta på film. Som en passagerare säger: ”om de nu inte kan erbjuda lek på barnklubben kan de väl ordna någon aktivitet på däck”.
Vi satsar på poolhäng och bad istället vilket förstås är härligt och jag tar mig återigen till gymmet. En annan medpassagerare (haha du vet dem du är ;-)) kontrar med ”aha du ska till tortyrkammaren” men jag är av en annan uppfattning – visst är det segt att ta sig dit ibland men jag mår alltid så bra efteråt och varför ska jag inte unna mig att må bra, inte minst på min kryssning där jag vill att allt ska vara toppen?
Ingen fluga i soppan men en om halsen
På kvällen är det kryssningens första uppklädda kväll, en så kallad ”formal evening”. När vi bara hade ett barn, Isac, var vi väldigt dedikerade. Från första kryssningen då han var 6 månader (de flesta rederier tar inte emot yngre barn än så) hade han bodys som såg ut som små mini-smokings i svart sammet och påtryckt fluga. Sedan har han till varje kryssning haft hela uppsättningar från vit skjorta, fluga till lackskor ända upp till strl 122 sådär, sedan tappade vi greppet! 😉 Eller ja, vi var inte på lika många kryssningar där det krävdes och vi mäktade helt enkelt inte med att få alla i ordning – två vuxna och två barn. Vi blir ju ofta sena varje kväll till middagarna ändå! 😉
Halvfina är vi i alla fall när vi beger oss till middagen. I alla lounger ombord bjuds det på bubbel. Alla är uppklädda. Stämningen är bra! Dessa kvällar ska man egentligen se till att ha lite tid att bara njuta även innan middagen…
I restaurang Tides möter Nikola, vår vänliga servitör. Han och Theo är redan bästisar och skojar friskt med varandra varje kväll. Nikola har jordgubbar till Theo som han älskar. Tror jag det – vilken förrätt! Så härligt när personalen är bra på att ta barn och man känner att alla trivs – det är ju annars inte helt självklart för barnen att sitta still en hel lång vuxenmiddag. Även om Theo egentligen inte behöver vagn längre (han är 4 år) har vi med en, det är väldigt praktiskt när han blir trött och vill sova, och vi inte är klara med vår middag än.
Den formella kvällens meny är fin men utan hummer eller något annat lite ”extra”. Senare under kryssningen får jag en förklaring till det som jag återkommer till… Vi äter i alla fall gott även denna kväll. Till förrätt väljer jag en spenatpaj med soltorkade tomater och fetaost (tyvärr ingen bild på), till varmrätt en vit fisk – barramundi, och som avslutning en espresso chocolate cake med rostade hasselnötter.
Bästa 70-tals partyt
Efter middagen har vi ingen lust alls att gå och lägga oss, utan strosar runt lite på fartyget och njuter av den festliga atmosfären. Det blir en drink och en liten titt i butikerna ombord innan vi märker att något är på gång ute i Jewel of the Seas fina atrium.
Plötsligt dyker artisterna upp precis där vi sitter, utklädda för 70-tals disco. Det blir snart ett rejält hålligång och party som gästerna får vara med på! På scen sjunger fartygets sångare inför alla, vi hänger på, dansar och har kul, och lyckas fånga blinkande ringar till våra killar när de kastar ut sådana i publiken.
Dansarna håller igång i trappan, i hissarna, på de olika däcken med utsikt ner över golvet där alla dansar – och som en pampig avslutning på hela partyt släpper de ner mängder med ballonger över allihop! Ibland kan sådant här kännas lite fånigt att vara med på men inte denna gång, vi har SÅ kul och skrattar mycket och gott! En kanonkväll helt enkelt!
Missade du de tidigare inläggen? Här kan du läsa om kryssningens första dag och andra dag, och vill du följa Seafun (mig på kryssning) på instagram kan du göra det HÄR och på Facebook HÄR!