Tredje dagen på vår flodkryssning med Viva Treasures! När vi vaknade hade vi hunnit färdats cirka 120 kilometer sydost om Frankfurt och lagt till i staden Würzburg där det skulle visa sig vara riktigt romantiskt.
Regnet fortsatte att lysa med sin frånvaro. I typiskt sensommarmanér började dagen lite svalt och jag klädde mig därefter, inte minst med promenadriktiga skor eftersom vi planerade att gå runt och se så mycket vi bara hann av staden.
Würzburg är med sina 128 000 invånare den femte största staden i Bayern och brer ut sig på båda sidorna av floden Main. De båda sidorna sammanbinds av en bro, Alte Mainbrücke, som också är ett av stadens landmärken som man inte får missa. Det var också den vi först satte sikte på.
Kärlekslås vid Alte Mainbrücke
En av fördelarna med att flodkryssa är att fartygen är så pass små att de enkelt lägger till nära destinationernas sevärdheter, i detta fall Würzburgs gamla stadsdelar. Det första vi fick syn på uppe på sluttningarna kring staden var Marienbergs fästning, vackert omgiven av prunkande vinodlingar. Redan där riktigt romantiskt!
Vi tog en mysig promenad in mot staden och bara njöt av det fina vädret. Ett stålräcke kantade flodkanten hela vägen och när vi närmade oss bron började vi se att den var full av ”kärlekslås”. Detta är ju populärt på många håll i världen bland förälskade par; att försegla sin kärlek med ett graverat lås som också blir ett romantiskt minne.
Väl framme vid stenbron Alte Mainbrücke blev det dagens första fotostopp! Den mäktiga bron från 1400- och 1500-talet är utsmyckad med inte mindre än 12 barockstatyer, och denna årstid massor av blommor.
Bland helgon och blommor
Mitt på bron, som ända fram till 1800-talet lär ha varit den enda bron över floden Main, finns en servering med terrass ut mot floden. Här finns ”ett hål i väggen”, en slags bar där man kan köpa sig något att dricka. Det är fullt med turister som står med sina glas mitt på bron. I efterhand har jag läst att man måste betala pant för glasen, som man sedan får tillbaka när man återlämnar dem tomma.
Eftersom man inte får köra bil på bron, bara gå eller cykla, är det en populär mötesplats där man samlas och njuter av utsikten. Väldigt mysigt var det och även vi hängde där ett bra tag.
Att röra sig in mot den färgsprakande gågatan blev den naturliga fortsättningen och vid det här laget var det så soligt och hett att det enda jag kunde tänka på var att få byta kläder till något svalare!
Sagt och gjort, ett par butiker senare och med en stor kasse i handen (som delvis innehöll mina egna kläder) hade jag ekiperat mig lite somrigare och dessutom färggladare. 🙂
Leberkäs-lunch vid Marienkapelle
Würzburg är också känd för sina många äldre kyrkor. Framåt lunchdags slog vi oss ner på torget och beundrade en av dem; den romersk-katolsk kyrkan Marienkapelle i gotisk stil från 1300-talet.
I handen hade vi varsin Semmel mit Leberkäse – som inte alls har något med ost att göra – utan är en tysk slags variant av smakrik falukorv, fast mycket godare. Att köpa den på stan, i en fet skiva mellan en ituskuren fralla, är typisk tysk snabbmat och en billig lunch för endast 20 kronor!
Här måste jag inflika att lunchen ingår på en kryssning med Viva Treasures, men vi föredrog att inte gå fram och tillbaka till fartyget under dagen. Dessutom ville vi spara tid så istället för att slå oss ner för ett långt restaurangbesök var denna form av enkel matlösning perfekt.
När vi kände oss klara med Würzburg vände vi tillbaka mot fartyget och hade ännu mycket kvar av dagen vilket var en härlig känsla, vi tyckte ju att vi hunnit mycket redan!
Champagne och pooldopp
Väl ombord igen gick vi ut på däck och började leta efter den pool vi hört skulle finnas men ännu inte sett. Inte så konstigt med tanke på att fartyget är 110 meter, och att det låg alldeles längst bak i aktern dit man inte naturligt tog sig. Varför? Jo för att delar av övre soldäck var nerfällda för att inte slå i de låga broar vi passerat, och man därför inte kunde gå där.
Genom att ta oss längst bak i vår korridor och den vägen gå bak i aktern, genom bistro-restaurangen, ut på däck och uppför en trappa kom vi slutligen till den lilla bubbelpoolen.
Vi undrade lite hur det skulle fungera såhär i coronatider. Det visade sig att det stod en skylt att man max fick vara två från samma hytt i poolen. Genast blev vi lugna; vi skulle inte behöva dela den med någon och två räckte gott för oss!
Snart sjönk vi ner i det varma vattnet med varsitt glas champagne. Det hade börjat mulnat på men luften var fortfarande ljummen och den mäktiga utsikten mot Marienbergs fästning och vinodlingarna var ju densamma.
Kanske hade personalen snappat upp att det låg något romantiskt i luften denna dag, för när vi kom tillbaka till hytten hade de skapat två förälskade svanar av handdukar och ställt på sängen! Jättegulligt av dem. 🙂
Bästa middagen ombord
Kvällen fortsatte lika bra. Vi hade en förbokad middag att se fram emot i fartygets bistro. Efter en dusch och ombyte till lite snyggare kläder var vi redo för den.
Jag måste bara berätta kort om hur lätt det kan vara att missuppfatta saker ibland. ”Bistro” låter för mig som något lite enklare. När vi dessutom hade fått det presenterat som ett steakhouse tänkte jag att det är roligt med ombyte men att det kanske snarare var ett lunchalternativ. Så fel jag hade!
Bistron är visserligen ett steakhouse i den betydelsen att det var stekt kött vi åt och kocken lagade maten framför oss, som en show. Men smakerna var allt annat än enkla; här sprakade det av underbara kryddor och kombinationer, vi åt och log och log och åt lite till! 🙂
Menyn för kvällen
Vår meny för kvällen:
- Sallad med potatisdressing,
- Svampsoppa,
- Rib eye steak (tillagad enligt personlig preferens),
- Chocolate fondant.
Sallad till förrätt, hur kul låter det? Men den var helt suveränt god och det var dressingen som gjorde allt. Tyskarna kan detta med dressing och den hade precis rätt avvägning med syra som väckte aptiten inför de kommande rätterna.
Soppan som följde var rik och balanserad med massor av goda smaker. Precis så man tänker sig att en gourmetsoppa ska vara! Till det fick vi varsin hembakt smördegspinne, så krispigt och läckert!
Sedan var det dags för varmrätten, det stekta köttet. Skulle kocken lyckas? Hela tiden hade han cirka 15 gäster att serva. Alla skulle ha varm mat i rätt tid och dessutom tillagat enligt sin preferens. Min köttbit var möjligen något välstekt men å andra sidan så otroligt gott kryddat att gommen jublade.
Något jag kan bli lätt irriterad över är när man får snålt med sås till. Där sitter man med en god köttbit och en lika smarrig sås – som tar slut, medan man har kött kvar. Inte i Vivas Bistro; kocken hade lassat på generöst med både rödvinsås och en gräddigare dito…lite i stil med en café de paris. Mmm, det var SÅÅÅÅ gott!
Chocolate fondant i toppklass
När vi var framme vid efterrätten var jag rejält mätt. Som tur är har man ju som bekant en extra mage för desserter, i detta fall en ljummen chocolate fondant omringad av hallon, vinbär, jordgubb och färsk fikon.
Jag har ätit otaliga chocolate fondant i min dagar men ingen så god som denna! Ofta smakar de bara kakao medan Vivas variant hade en fyllig, chokladkrämig smak. När jag satte skeden i den flöt den ut på tallriken, precis som en perfekt chocolate fondant ska göra!
Vi nästan rullade därifrån, mätta och saliga över kvällens goda middag! Och innan vi gick fick vi också tillfälle att framföra vårt tack till såväl kökschefen liksom hans sous chef. Så vad ni än gör, boka snabbt bord i bistron under er kryssning! Det kommer ni inte att ångra, och det ingår.
Har du inte läst början på denna bloggserie om vår flodkryssning med Viva Cruises? Jag har tidigare skrivit om vår resa och ombordstigning, avfärd och första middag och vår dag i Wertheim.
Är du sugen på att boka en flodkryssning med Viva Cruises, klicka här för att komma till SeaFun Travel (affiliatelänk).